Tomten finns inte

Äsch, tomten finns inte.
Det vet det flesta barn.
Nu får även jag tugga i mig sanningen.
Min historia om den åldrande mannen på Strandvägen 29 som framlever 365 dagar om året i ett kaneldoftande töcken av rött och tomteskäggsvitt, håller inte.
Det finns, har jag nu fått reda på genom människor som kontaktat mig efter att ha läst min blogg, en gräns för festligheterna även på Strandvägen.
Där varar visst julen till påska. Sen monteras den ner.
Inte heller är mannen - för det är en man - särskilt ensam.
Fast den informationen gör mig glad.
Många hävdar att ensamhet är ett självvalt tillstånd.
Att de njuter av tystnaden.
Att de vill styra över sin tid utan att ta hänsyn till andra.
Jag har aldrig trott på dem som säger så.