Wednesday, July 22, 2009

Gillar alla rally?

Jag ställde en fråga i min förra blogg.
Fick ett svar: Helikopter.
Listan över konstiga ord skapar jag utifrån från ordet helikopter. Varför? För att min son när han var liten och pekade på en polishelikopter, skrek:
-Titta mamma, en hepilopter!
I dag kallar han, och andra ungdomar med ett lika nydanande språkbruk, samma sak för flygaina.
Hepilopter har blivit flygaina.
Det är väl underbart?
Har aldrig förstått de stränga ordrevisorer som säger sig vårda vårt svenska språk, men egentligen med verbala hugg och slag klamrar sig fast vid något som ju lever på förändring. Kontrollerar man deras ursvenska så är den inte särskilt gammal. Eller särskilt svensk.
Ett språk måste vidare, precis som vi människor.
-Hur stavar du det? frågar jag sonen när vi övningskör ute på ön. Hur stavar du flygaina?
Han suckar.
-Stava hur du vill, svarar han, och vill med det markera att han inte är upplagd för en semantisk diskussion. Nu sitter han bakom ratten, på näsan enorma solbrillor och på huvudet en keps.
-Håll hastigheten. Det är 50 här, säger jag.
Sen rabblar jag det jag alltid rabblar. Fem meningar, först i lugn ton, sen allt häftigare och högre:
1. Jaha, kör du så här får du aldrig körkort.
2. Tar polisen dig blir det en prick (det sa alltid mamma till mig, den där pricken har jag aldrig fattat var den sitter).
3. Du vet väl att det är mitt körkort som ryker om du inte sköter dig?
4. Håll avstånd, det kan rusa ut en unge på gatan, eller en älg, ett rådjur, en förvirrad gamling, vad som helst kan rusa ut precis framför dig!
5. Det här är inte roligt!!
Då säger han, eller snarare skriker, för att överrösta radion:
-Mor!
(Han kallar mig så och det låter inte alls så vördnadsfullt som det ser ut i text.)
-Mor! Alla gillar rally!
-Men aina då, skriker jag tillbaka, tänk om flygaina ser dig!?
Och precis då glömmer jag bilen och hastigheten och förvirrade älgar, galna katter och självmordsbenägna pensionärer som väntar på att få kasta sig framför bilen. Jag tänker på den enda Aina jag känt. Farmor Aina. Inte min farmor men nästan. Jag var 20 år när jag träffade henne första gången. Hon är en av de få personer jag beundrat och velat likna. En grå vacker knut, höga kindknotor, fräknar, ett bullrande skratt, pigga ögon. Aina gillade hocky och drack nubbe med Zingo, kunde mängder av fräcka snapsvisor, lekte till hon dog. Kallade mig prinsessa - fast då var hon märkt av sjukdom och lite snurrig. Hade hon sett mig och sonen komma farande hade hon säkert skrikit:
-Ja! Ja! Alla gillar rally!

P.S. En dag för länge sen bestämde jag mig för att lösenordet till min dator skulle grundas på varianter av ordet helikopter. Vet inte hur många jag kommit upp i. Det går säkert att med hjälp av en matematisk formel räkna ut ett maxantal, men jag vill inte veta. För den som tänker utnyttja denna information kan jag också meddela att jag härmed lagt av med leken. I alla fall i formella sammanhang. D.S.

Thursday, July 16, 2009

Pepilopter vadå?

Nyss var det rekopter.
En annan gång pelopter.
Och ännu tidigare:
teropter
perikter
polipikter
kopepter
kehopter
holipopter

Anar du ett mönster? Att alla ord slutar på ”ter”. Ja. Att bokstäverna t, p, k, h, e och o är vanligt förekommande. Men sen då? Vad håller jag på med?

Tuesday, July 14, 2009

Hur gör vi med boktitlar?

Jag är redaktör. Eller hellre redaktris, det låter snyggare.
Är det ett roligt jobb? Jo, faktiskt det roligaste jag kan tänka mig.
En fråga på jobbet kan vara: Ska vi kursivera titlar på böcker?
Så får man grunna på det ett tag. Väga för och emot. Föreställa sig hur läsaren reagerar på kursiva titlar. Hjälper kursiven eller trasslar den bara till det för ögat och hjärnan?
Låter det nördigt?
Låter det aptrist?
Jag tycker att det är underbart.