Böcker som inte botar

Nu har jag tröttnat på böcker som botar.
En bok till som hävdar att jag måste äta blåbär för att inte dö i cancer och jag spyr.
En bok till som säger att tranbär är leverns bästa vän och jag tänker supa ihjäl mig.
Nä, nu skrev jag fel. Tranbär är urinblåsans bästa vän medan granatäpplet minskar risken för åderförkalkning, förhöjt blodtryck, prostatacancer och impotens.
Mot problem i levern hjälper nog bara vita veckor.
Jag är barnslig, jag vet.
Böckerna samlar ju bara rön från folkmedicinen.
Det är inget fel i kunskap. Jag har vuxit upp med uråldriga recept på lök som tar bort öroninflammation och förkylning.
Det är inte kunskapen hos varje enskild människa jag är emot.
Det är kunskapen som geschäft.
Vad gör dessa böcker med oss?
Jo, de binder oss vid oss själva. I stället för att lyfta blicken oroar vi oss för sjukdomar vi aldrig haft, sjukdomar vi aldrig kommer få.
Vi ältar symptom medan livet rusar förbi.
Jag tror att själva oron gör oss sjuka.
Själva oron gör oss rynkiga och fula.
När jag hörde 10-åringen mycket allvarligt diskutera vådan av för mycket palmolja i maten, brast det för mig.
Lev bara, unge, lev. Och njut.