Om augusti

Jag ville göra min minsta dotter lite gladare, få henne att för bara några sekunder släppa tankarna på katastrofen.
Vi pratade väder.
Aldrig tidigare har jag fokuserat så på snöblandat regn och årstidernas växlingar.
Det var på blodigt allvar.
Jag menar det, på blodigt allvar.
Vi stod vid randen av ett stup, både hon och jag.
Nu hakade jag i varje ord hon sa, varje utandning. All sorg och rädsla försökte jag stänga ute med hjälp av hög- och lågtryck.
-Du sötnos, vad är bäst - snövit vinter eller mild sommar?
-Vinter. Man blir glad av snö. Man kan bygga med snö, om det är kram. Men det är fint med torr snö också.
-Om du får välja – tar du de mörka dagarna före jul eller de ljusare som kommer i mars?
-De ljusare såklart. Fast då dröjer det ju långt till julklapparna. Men om jag bara ska tänka på vädret så gillar jag det ljusa.
-Jag tycker om våren med de illgröna bladen och ljusa, lite krispiga kvällarna. Och du?
-Så klart.
-En riktigt varm sommardag då, du vet när luften över asfalten flyter, slår den en vårmorgon med kvillrande fåglar?
-Barn växer mest på sommaren, vet du det mamma? Alla barnens skor är för små när skolan börjar, säger min fröken. Men det måste väl bero på hur stora skor man köper på våren?
-Ja, det är klart. Om du får bestämma, vilken månad skulle du inte kunna vara utan?
-Jag vill ha alla. Till och med november. Då fyller du år.
-Men om du måste välja en favorit?
-Då tar jag en augustikväll.
-Varför?
-Det är så vackert i luften då, allt det där tunga, milda.

Allt det där tunga, milda.
Kan en augustikväll beskrivas bättre?