Vem är tomten på Strandvägen?

Varje dag, ett drama.
Eller djama som förrförre Dramaten-chefen Ingrid Dahlberg skulle säga. Hon, liksom mitt yngsta barn, talar så underbart utan rullande r.
De säger bollaj, kojvaj, joligt.
De hävdar att maj, juni, juli är månader utan äj.
Det är fint.
Nå.
Varje dag cyklar jag förbi husen på Strandvägen och våren 2008 upptäckte jag en balkong med en stor röd neontomte som försökte ta sig över räcket. Där fanns också grönt pynt i plast, tomtens stege förstås och över allt lyste en lykta, finurligt hopsatt av en gnistrande ljusslinga. Man kan säga att balkongen helt dominerades av denna upplysta tablå över en tomtes kamp mot ensamheten.
Finstämt och diskret är inte ord som passade på arrangemanget. Samma tomte dinglande från en mexitegel-villa i slutet på maj skulle signalera kitsch och kulturskymning.
Världen är orättvis, tänkte jag när jag cyklade till jobbet.
Morgon och kväll, hela våren, tittade jag upp på tomten. Tankarna tog fart. Säkert hade mannen, för jag såg en åldrande vänlig bostadsrättsinnehavare framför mig, halkat när han skulle ta ner julstjärnan i fönstret och hela nedmonteringen av julen hade därmed tragiskt avstannat.
Mannen var död insåg jag.
Kanske bråkade barnen om våningen och pengarna så mycket att ingen ville förbarma sig över den kämpande tomten. Den blev hängande bland kvillrande koltrastar och skrålande storstadsmåsar.
Sånt är förnedrande för tomtar.
Mannen fick i alla fall uppleva en sista jul, tänkte jag.

Igår cyklade jag som vanligt förbi huset och upptäckte återigen tomten. Men inte bara den. Varje fönster ut mot vattnet sprakade av julstjärnor, ljusstakar och vitt tomteskäggsfluff! Och tittade det inte fram en tomte i manshöjd bakom gardinen?
Han lever, tänkte jag. Mannen lever ju!
Sen slog det mig att tjugonde knut åker julen enligt traditionen ut. Ska gubben låta tomten hänga 10 meter över marken genom denna vår och sommar också ?
Vad är det för fel på människan?
Jag var redan sen och borde cykla vidare, men blev stående. Vad är det i den mannen som gör att han inte kan släppa julen? Inte kan gå vidare i sitt liv? Jag svängde in på tvärgatan, stirrade upp mot våningsplanet. Ett fönster skymdes helt av en julgran med enbart röda, stora julgranskulor. Granen var enorm – hur i hela friden han fått in den i lägenheten? Kran? Inhyrda bärare? Barnen? Nä, tänkte jag föraktfullt, de har säkert inte lyft ett finger.
Den mannen - det är tydligt - bär sin dröm om en evig jul ensam.
I ett annat fönster såg jag mer tomteskäggsfluff, mängder av ljusstakar. I rum efter rum såg jag rött. Jag skymtade ett underbart kassett-tak täckt med juldekorationer.
Jag kunde inte sluta titta.
Nu kan jag kan inte sluta tänka på de här tomtarna; den i neon och den som hasar omkring i den enorma lägenheten.
Jag skulle så innerligt gärna veta vem han är. Jag hoppas att min lilla text inte andas det minsta förakt, för det känner jag inte. Bara nyfikenhet. Jag kommer att möta både människan och den passionerade inredningen med största respekt.
Så. Känner du någon som kanske känner någon som känner den, eller kanske de, som bor på Strandvägen…äh, jäklar, jag har ju glömt att kolla vilket nummer huset har.
Jag gör det i kväll.
Tvärgatan heter i alla fall Grev Magni.
Har du vägarna förbi - lyft blicken en aning.
I de rummen bor en hemlighet, tror jag.