Fel men så rätt

Fick ett gulligt sms från 19-åringen i helgen. Blev alldeles varm i hjärtat, och tänkte inte sekund på att han skrev på engelska, nåja, halvengelska.
" Det är cool baby, right back at you."
Tänk om jag skulle ha skrivit samma sak till min mamma när jag var ung. Inte fanns sms då, men om? Skulle jag ha skrivit på engelska? På halvengelska?
Hade jag kallat min mamma baby?
Tror inte det, va.
"Alles wird gut gehen, Mutter. Ich bin direkt hinter Dir."
Varför känns det så fel?

Morgondialog på Blåklocksvägen 30 den 8 juni 2010

M= Mamma
D=Dotter

D: Jag är så jävla trött, vill bara gråta.
M: Kan du släppa ut hunden?
D: Jag kom hem tolv i går, somnade inte förrän 3! Jobbade 16 timmar i sträck.
M: Hunden. Han måste kissa.
D: Nu dör jag mamma.
M: Hunden darling, hunden.
D: Kom då, kom då, kom hit sa ja, jävla hund! Har vi några skidor?
M: Är det inte lite feltajmat i juni?
D: Jag håller på att bygga ett överklassgarage.
M: Du, här är en macka. Försök att äta lite så att du vaknar. Drick kaffe.
D: Zombier ska anfalla. Titta på hunden! Han har kartong i munnen, så söt han är! Nä, kolla, han har ju ätit upp stolen. Du, skidorna ska verka dyra.
M: Våra skidor är dyra. Särskilt dina.
D: Det ska komma blod på dom.
M: Mycket? Har man inte tennisracket i överklassgarage?
D: Det har ju vi. Både skidor och racket. Men ingen nästan oanvänd roddmaskin.
M: Vi har inget garage sötnos. Vi har ett förråd. Mycket blod?
D: Ja, det ska skvätta i hela garaget.
M: Då får du inte låna mitt racket. Men skidorna är ok.

Tävling!

Läs orden nedan och säg vad jag sysslar med.

Första pris: Ett nummer av nya Vi Biografi.

Running fix
Deviation
Fl (3) 6 s

1. Lär mig tryckeritermer inför tryckeriupphandling av Vi Biografi?
x. Drömmer om att framföra fartyg längre än 12 m och bredare än 4 m?
2. Gör research inför en stor artikel om internationella narkotikaligor?

Historiens plingdag

I går invigde Historiska museet sin stora utställning Sveriges historia: röd matta, bubbel i långsmala glas, ett hotande regn, stilettklackar nerkörda i en svampartad gräsmatta. Jag tror att det stod något om ”kavaj, eller varför inte historisk dräkt” på inbjudan. Jag hade på mig en röd kappa av modernare snitt men räddades av mitt reporterblock.
En journalist skall iakttaga – icke deltaga.
Så jag iakttog minst två akrobater, en hovdam à la 1600, en 20-talspingla och såg något som liknade en klänning tagen ur den amerikanska TV-serien Mad men. Jag vill också hävda att jag såg några skälmar, hur de nu ser ut. Dessutom iakttog jag Arne Weise, även han av det antikare slaget.
Nå.
Några gånger sa det PLING! i huvudet. Det gör det när jag plötsligt mitt i ett nu inser att jag upplever saker jag aldrig tidigare upplevt. Gårdagen blev om inte fylld av historiens vingslag, så åtminstone något av en plingdag.

1. Jag såg kungen och drottningen livs levande.
2. Jag insåg, när jag tittade på en månghövdad kör, att färgen vit egentligen är hundratals olika färger. Vilken av alla dessa vita skulle jag kalla verkligt vit?
3. Mitt i kungens tal om framtid och samtid tittade jag åt vänster och insåg att jag delade upplevelsen med Kevin Borg, ni vet vinnaren i Idol.
4. Jag mötte Elisabeth Mansén, Sveriges enda kvinnliga professor i idéhistoria tror jag. Tillika en av författarna till böckerna som ingår i utställningen. Vi var inte på mingelhumör någon av oss, vilket jag i dag är väldigt tacksam för. Jag lärde mig massor om den akademiska världen, om salongskulturen, om kurorter (hon har skrivit Ett paradis på jorden. Om den svenska kurortskulturen). Vi diskuterade kläder, avund och historikers fallenhet för inbördes tjafs. Jag lämnade mitt visitkort, tänkte att hon kanske någon gång i framtiden skulle vilja medverka i vår nya tidning, Vi Biografi.
5. Jag fick peka på John Chrispinsson. Elisabeth Mansén skulle nämligen intervjuas av honom efter minglet. Jag hoppas innerligt att jag pekade rätt.
6. Jag hörde en eventansvarig fråga en av gästerna: ”Vilket är ditt förnamn? Vi listar alla anmälda efter förnamn.” Så svenskt. I stället för att upprepa något som lät som von Knöligsbergheusen fick han nu säga Ove. Bara Ove. Stod förmodligen efter Olle och Otto i listan. Fint, tycker jag.

En sådan dag. En sådan vingslagsplingdag.
Nu är även den historisk.

Allt är bra!

På fem dagar hann jag åka slalom, äta en trerätters middag, köra rallybil på isen, äta en trerätters middag, köra nån annan bil (glömt namnet), äta en trerättersmiddag, åka hundspann med nio hundar, äta en trerätters middag, se norrsken, åka skidor, vandra upp på toppen av ett berg, träffa trevliga norrlänningar, äta en trerätters middag, se norrsken igen, möta tre renar, köra skoter i 15 mil. Jag är glad och väldigt tacksam. Högra tummen, den man gasar med på skotern, gör väldigt ont dock. Men den - och här kommer miraklet - använder jag aldrig när jag skriver! Det märker jag nu vid tangentbordet, har aldrig ens tänkt tanken att den lilla kroppsdelen inte är inblandad i mitt yrkesliv. Då kan jag gasa vidare ju.

Vem vill du vara?

Jag frågar på jobbet.

Först Tomas, andreredaktörn.

Vem vill du vara?

Ställd inför flera alternativ svarar han:

-Eftersom jag är anglofil blir det hertigen Arthur av Connaught och Strathearn.

Sen Maggie, redaktionssekreteraren:

-Jag väljer förstås prinsessan Beatrice av Sachsen-Coburg-Gotha.

Tomas får därmed följa med till Egypten vintern 1905 och Maggie blir en av tärnorna när prinsessan Margareta gifter med den svenske tronföljaren Gustaf Adolf i Saint George's Chapel samma år.

En resa i tiden. Sannerligen en utmaning för fantasin.

Jag läser en nyutgiven bok, Ingrid - prinsessa av Sverige, drottning av Danmark av Roger Lundgren (Fischer & Co) och kan inte sluta grubbla över namnen. De långa, snirkliga.

Tänk att skriva dem! "Ja, det blir 365 kronor. Har ni chip? Kod? Nähä, då tar får jag be er att skriva ert namn på den streckade linjen prins Gustav av Sayn-Wittgenstein-Berleburg."

Och tänk att komma ihåg dem! "Det ringde nån och sökte dig. Vem? Ingen aning, men jag tror att det var nåt med furstinnan Anastasia av Löwenstein-Wertheim-Rosenberg."

Så vi fortsätter leken.

Vem vill du vara av följande fem alternativ?

Arvstorhertig Friedrich Franz av Mecklenburg-Schwerin

Prins Christian av Schaumburg-Lippe

Grevinnan Anne Dorte af Rosenborg

Prins Charles Emmanuel av Bourbon-Parma

Prinsessan Marie-Alix, hertiginna av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glückburg

Vem jag tar?

Han med whiskyn och skinkan.

Rättning i bloggledet!

Min mamma läste min förra blogg.
Först sa hon :
-Bah!
Sen:
-Men var får du allt ifrån människa!?

Det visar sig att allt om buljongen och hjärnan och mormors kök var rätt, men att smälla till med ett tung kaka efter först en närande och god soppa, följd av en lika närande och god varmrätt.
-Vad tänker du med? Det skulle vi aldrig göra!

Jag önskedrömde nog om mina kakor med plommon und Streussel, eller färskost, citron, ägg och socker.
Jag skrev bloggen när jag var hungrig, det ska erkännas. Och eftersom jag är en sockermänniska tänkte jag nog mer på efterrätten än allt det nyttiga.
-Grovdöppa först! Sa min farmor Back-Greta i Dalarna när hon hade bullat upp för fikastund. Det betydde att man först skulle trycka i sig smörgås, skorpa och bulle för att sen äntligen få gå vidare till fatet med småkakor, till rulltårtan och bakelsen.
Men herregud, då var man ju proppmätt! Vilket slöseri.
Varför måste det alltid vara tråkigt först för att kunna det ska bli lite roligt sen?
Har aldrig förstått logiken i det där. Lika bra att gå på det roliga först.

Nå. Enligt min mamma Irene, en riktig matmor, skulle hennes mamma Lina Maria, ävenså en underbar matmor, aldrig nånsin bjuda på fläskig efterrätt efter stor middag.
En frukt på sin höjd. En nyplockad persika, skuren i fina bitar.
Sen får det vara nog.
-Det är inte bara att ha och ha, som mamma sa när jag var liten och ville ha mer av det söta.
Eller:
-Kvällen är lång, som hon sa när jag skulle spara på det goda.

Men rätt ska vara rätt. Även bland rätterna.