STINA JOFS BLOGG

Fel men så rätt

2010-06-14T01:45:00.000-07:00

Fick ett gulligt sms från 19-åringen i helgen. Blev alldeles varm i hjärtat, och tänkte inte sekund på att han skrev på engelska, nåja, halvengelska.
" Det är cool baby, right back at you."
Tänk om jag skulle ha skrivit samma sak till min mamma när jag var ung. Inte fanns sms då, men om? Skulle jag ha skrivit på engelska? På halvengelska?
Hade jag kallat min mamma baby?
Tror inte det, va.
"Alles wird gut gehen, Mutter. Ich bin direkt hinter Dir."
Varför känns det så fel?

Morgondialog på Blåklocksvägen 30 den 8 juni 2010

2010-06-08T02:39:00.000-07:00

M= Mamma
D=Dotter

D: Jag är så jävla trött, vill bara gråta.
M: Kan du släppa ut hunden?
D: Jag kom hem tolv i går, somnade inte förrän 3! Jobbade 16 timmar i sträck.
M: Hunden. Han måste kissa.
D: Nu dör jag mamma.
M: Hunden darling, hunden.
D: Kom då, kom då, kom hit sa ja, jävla hund! Har vi några skidor?
M: Är det inte lite feltajmat i juni?
D: Jag håller på att bygga ett överklassgarage.
M: Du, här är en macka. Försök att äta lite så att du vaknar. Drick kaffe.
D: Zombier ska anfalla. Titta på hunden! Han har kartong i munnen, så söt han är! Nä, kolla, han har ju ätit upp stolen. Du, skidorna ska verka dyra.
M: Våra skidor är dyra. Särskilt dina.
D: Det ska komma blod på dom.
M: Mycket? Har man inte tennisracket i överklassgarage?
D: Det har ju vi. Både skidor och racket. Men ingen nästan oanvänd roddmaskin.
M: Vi har inget garage sötnos. Vi har ett förråd. Mycket blod?
D: Ja, det ska skvätta i hela garaget.
M: Då får du inte låna mitt racket. Men skidorna är ok.

Tävling!

2010-06-02T00:46:00.000-07:00

Läs orden nedan och säg vad jag sysslar med.

Första pris: Ett nummer av nya Vi Biografi.

Running fix
Deviation
Fl (3) 6 s

1. Lär mig tryckeritermer inför tryckeriupphandling av Vi Biografi?
x. Drömmer om att framföra fartyg längre än 12 m och bredare än 4 m?
2. Gör research inför en stor artikel om internationella narkotikaligor?

Historiens plingdag

2010-05-28T03:19:00.000-07:00

I går invigde Historiska museet sin stora utställning Sveriges historia: röd matta, bubbel i långsmala glas, ett hotande regn, stilettklackar nerkörda i en svampartad gräsmatta. Jag tror att det stod något om ”kavaj, eller varför inte historisk dräkt” på inbjudan. Jag hade på mig en röd kappa av modernare snitt men räddades av mitt reporterblock.
En journalist skall iakttaga – icke deltaga.
Så jag iakttog minst två akrobater, en hovdam à la 1600, en 20-talspingla och såg något som liknade en klänning tagen ur den amerikanska TV-serien Mad men. Jag vill också hävda att jag såg några skälmar, hur de nu ser ut. Dessutom iakttog jag Arne Weise, även han av det antikare slaget.
Nå.
Några gånger sa det PLING! i huvudet. Det gör det när jag plötsligt mitt i ett nu inser att jag upplever saker jag aldrig tidigare upplevt. Gårdagen blev om inte fylld av historiens vingslag, så åtminstone något av en plingdag.

1. Jag såg kungen och drottningen livs levande.
2. Jag insåg, när jag tittade på en månghövdad kör, att färgen vit egentligen är hundratals olika färger. Vilken av alla dessa vita skulle jag kalla verkligt vit?
3. Mitt i kungens tal om framtid och samtid tittade jag åt vänster och insåg att jag delade upplevelsen med Kevin Borg, ni vet vinnaren i Idol.
4. Jag mötte Elisabeth Mansén, Sveriges enda kvinnliga professor i idéhistoria tror jag. Tillika en av författarna till böckerna som ingår i utställningen. Vi var inte på mingelhumör någon av oss, vilket jag i dag är väldigt tacksam för. Jag lärde mig massor om den akademiska världen, om salongskulturen, om kurorter (hon har skrivit Ett paradis på jorden. Om den svenska kurortskulturen). Vi diskuterade kläder, avund och historikers fallenhet för inbördes tjafs. Jag lämnade mitt visitkort, tänkte att hon kanske någon gång i framtiden skulle vilja medverka i vår nya tidning, Vi Biografi.
5. Jag fick peka på John Chrispinsson. Elisabeth Mansén skulle nämligen intervjuas av honom efter minglet. Jag hoppas innerligt att jag pekade rätt.
6. Jag hörde en eventansvarig fråga en av gästerna: ”Vilket är ditt förnamn? Vi listar alla anmälda efter förnamn.” Så svenskt. I stället för att upprepa något som lät som von Knöligsbergheusen fick han nu säga Ove. Bara Ove. Stod förmodligen efter Olle och Otto i listan. Fint, tycker jag.

En sådan dag. En sådan vingslagsplingdag.
Nu är även den historisk.

Allt är bra!

2010-04-08T04:06:00.000-07:00

På fem dagar hann jag åka slalom, äta en trerätters middag, köra rallybil på isen, äta en trerätters middag, köra nån annan bil (glömt namnet), äta en trerättersmiddag, åka hundspann med nio hundar, äta en trerätters middag, se norrsken, åka skidor, vandra upp på toppen av ett berg, träffa trevliga norrlänningar, äta en trerätters middag, se norrsken igen, möta tre renar, köra skoter i 15 mil. Jag är glad och väldigt tacksam. Högra tummen, den man gasar med på skotern, gör väldigt ont dock. Men den - och här kommer miraklet - använder jag aldrig när jag skriver! Det märker jag nu vid tangentbordet, har aldrig ens tänkt tanken att den lilla kroppsdelen inte är inblandad i mitt yrkesliv. Då kan jag gasa vidare ju.

Vem vill du vara?

2010-03-17T07:37:00.000-07:00

Jag frågar på jobbet.

Först Tomas, andreredaktörn.

Vem vill du vara?

Ställd inför flera alternativ svarar han:

-Eftersom jag är anglofil blir det hertigen Arthur av Connaught och Strathearn.

Sen Maggie, redaktionssekreteraren:

-Jag väljer förstås prinsessan Beatrice av Sachsen-Coburg-Gotha.

Tomas får därmed följa med till Egypten vintern 1905 och Maggie blir en av tärnorna när prinsessan Margareta gifter med den svenske tronföljaren Gustaf Adolf i Saint George's Chapel samma år.

En resa i tiden. Sannerligen en utmaning för fantasin.

Jag läser en nyutgiven bok, Ingrid - prinsessa av Sverige, drottning av Danmark av Roger Lundgren (Fischer & Co) och kan inte sluta grubbla över namnen. De långa, snirkliga.

Tänk att skriva dem! "Ja, det blir 365 kronor. Har ni chip? Kod? Nähä, då tar får jag be er att skriva ert namn på den streckade linjen prins Gustav av Sayn-Wittgenstein-Berleburg."

Och tänk att komma ihåg dem! "Det ringde nån och sökte dig. Vem? Ingen aning, men jag tror att det var nåt med furstinnan Anastasia av Löwenstein-Wertheim-Rosenberg."

Så vi fortsätter leken.

Vem vill du vara av följande fem alternativ?

Arvstorhertig Friedrich Franz av Mecklenburg-Schwerin

Prins Christian av Schaumburg-Lippe

Grevinnan Anne Dorte af Rosenborg

Prins Charles Emmanuel av Bourbon-Parma

Prinsessan Marie-Alix, hertiginna av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glückburg

Vem jag tar?

Han med whiskyn och skinkan.

Rättning i bloggledet!

2010-03-16T06:30:00.001-07:00

Min mamma läste min förra blogg.
Först sa hon :
-Bah!
Sen:
-Men var får du allt ifrån människa!?

Det visar sig att allt om buljongen och hjärnan och mormors kök var rätt, men att smälla till med ett tung kaka efter först en närande och god soppa, följd av en lika närande och god varmrätt.
-Vad tänker du med? Det skulle vi aldrig göra!

Jag önskedrömde nog om mina kakor med plommon und Streussel, eller färskost, citron, ägg och socker.
Jag skrev bloggen när jag var hungrig, det ska erkännas. Och eftersom jag är en sockermänniska tänkte jag nog mer på efterrätten än allt det nyttiga.
-Grovdöppa först! Sa min farmor Back-Greta i Dalarna när hon hade bullat upp för fikastund. Det betydde att man först skulle trycka i sig smörgås, skorpa och bulle för att sen äntligen få gå vidare till fatet med småkakor, till rulltårtan och bakelsen.
Men herregud, då var man ju proppmätt! Vilket slöseri.
Varför måste det alltid vara tråkigt först för att kunna det ska bli lite roligt sen?
Har aldrig förstått logiken i det där. Lika bra att gå på det roliga först.

Nå. Enligt min mamma Irene, en riktig matmor, skulle hennes mamma Lina Maria, ävenså en underbar matmor, aldrig nånsin bjuda på fläskig efterrätt efter stor middag.
En frukt på sin höjd. En nyplockad persika, skuren i fina bitar.
Sen får det vara nog.
-Det är inte bara att ha och ha, som mamma sa när jag var liten och ville ha mer av det söta.
Eller:
-Kvällen är lång, som hon sa när jag skulle spara på det goda.

Men rätt ska vara rätt. Även bland rätterna.

Vad gör man inte för konsten?

2010-03-15T04:40:00.000-07:00

Det är om honom allt handlar.
Eller åtminstone om hans hjärna.
Den har puttrat på vår spis.
Den har legat i vårt kylskåp
Den har suttit på min dotters kläder.
Den har forslats i min bil.

I lördags hade pjäsen Hantverkarna av Line Knutzon premiär på Dramaten i Stockholm. Jag har inte sett den än, men skulle gärna. Framförallt är jag intresserad av avsnittet då Örjan Rambergs hjärna sprängs. Eller klyvs den? Nå, spelar mindre roll, substansen ska i alla fall flyga två meter rakt upp i luften.
Rätt ljussatt kan det nog bli väldigt effektfullt.
Jag är så stolt över min dotter Klara. Hon har provat allt: tapetklister, vetemjöl med lite råg, en nypa graham.
Till slut hittade hon uppenbarligen något som funkar.
Men vad vet hon om hjärnan?

Jag tänker på Oma, min mormor. Frau Lina Maria Stubenvoll. Jag är kanske tio år, vi står i hennes mörka kök, i stenhuset inte så långt från torget med brunnen, apotekaren, vintillverkaren och slaktaren. Oma ska bjuda på middag. Det blir som alltid först en soppa, sen varmrätt och kanske en kaka till de vuxnas kaffe. Pflaumenkuchen eller min favorit, Käsekuchen.
Jag ser henne skära något i smala remsor. Blek, om jag kommer ihåg rätt. Inte Oma, utan det hon skär i. Hon har varit hos slaktaren och köpt kalv, har lagat en fond med mycket grönsaker. Nu rinner det lite vatten från skärbrädan ner på vaxduken.
Inte tänkte jag då på något slemmigt som skulle kunna slungas ut två meter. Nä, det hon skar var mer som ljust kött med en massa vindlingar. En valnöt fast sladdrig. Lite blöt.
Jag mådde illa då, minns fortfarande att jag såg djurets ögon framför mig, den lilla kalven som bad för sitt liv. Jag var ganska blödig som barn, vilket påverkade min matlust negativt.

Idag skulle jag verkligen kunna njuta av Omas hemmagjorda buljong på grönsaker och kalvhjärna. I alla fall njuta mer av hennes hjärna (inte bokstavligen Omas förstås, utan kalvens) än den gröt som uppenbarligen flyger omkring på Dramatens stora scen varje kväll.

Inför resan

2010-03-12T07:21:00.000-08:00

Vi är lyckliga som barn, Jenny, Ingemar och jag. Nya halsdukar. 100 procent bomull. Eller pure cotton, som det heter på engelska. Låter snoffsigt med pure, tycker jag.
Alla på redaktionen har fått halsdukar.
Inför resan över havet.

Tre händelser som jag tycker skänker livet ett visst skimmer

2010-03-09T05:08:00.000-08:00

1. Äldsta ungen undrar om jag kan hämta henne med bilen.
-Jag har hjärnsubstans över hela kroppen. Pumphelvetet gick sönder.

2. På min vänstra sida ligger en snarkande 11-åring och helt tätt till höger, så nära att jag inte kan vända mig, trycker valpen. Han drömmer, gnyr och morrar. Är dessa två varelser svaret på den största frågan av dem alla: Varför lever jag? Tygsälen Knuffe kan inte hjälpa mig. Han är också vaken, det ser jag, men verkar ha nog med sitt.

3. ”Är du isflaksansvarig”, undrar Ingemar Unge. De stora flaken på Riddarholmsfjärden utanför vår redaktion glider in under bron för att sen krossas i fallen mot Östersjön. Någon, menar IU, bör tillse att minsta lilla frysta flarn tar sig lyckligt ut till stora havet.

Hjärnsubstans till frukost

2010-02-25T01:12:00.000-08:00

Sonen gjorde mat till sina systrar i går kväll. I köket var det mesta undanstädat när jag kom hem vid tiotiden. Utom den stora kastrullen på spisen. Resterna av den goda såsen tänkte jag och hojtade till ungarna som satt vid teven:
-Hemma! Tack för hjälpen. Jag fixar det sista i köket!
-Rör inte kastrullen, skriker äldsta dottern tillbaka.
Jag tittar ner på sörjan. Nåt simmigt grått som kanske en gång varit en god sås.
-Det är hjärnsubstans! Fortsätter hon.
Ungarna kan uppenbarligen inte slita sig från teven. Jag stirrar ner i kastrullen. Det finns ungefär tre liter hjärnsubstans i mitt kök och ingen verkar bry sig. Huvudet surrar av, i mitt tycke, relevanta frågor: Vems hjärna? Morgondagens lunchlåda? Komplettera med vitlöksbröd?
22-åringen kommer insläntrande.
-Den förra substansen funkade inte, man halkade i sörjan. Jag behöver petflaskor, har du några?

Morgonen därpå kliver hon upp, trött, nästan okontaktbar, äter upp min frukostmacka, tar ut hjärnsubstansen ur kylskåpet, stoppar ner flaskorna i sin väska.
-Jag drar nu, ses sen.

Livet är en gåta.

Galen av kärlek

2010-02-23T04:16:00.001-08:00

Hunden håller på att göra mig fullständigt bindgalen. Det handlar inte om tofflorna som inte längre finns, inte om den frysta halvätna fågeln jag plockade ur munnen på honom, inte om alla blåmärken från sylvassa valptänder och anfallande tassar.
Jag, som är en utpräglad morgonmänniska, hade äntligen lärt mig att sova på mornarna. Jag lade mig senare och senare, gick upp vid 10, 11. En gång somnade jag om vid 9-snåret och vaknade inte förrän halv tolv. Vid lunch! Det har hänt kanske två gånger i mitt liv. Ett år av intensiv träning hade förvandlat mig till en avslappnad helgnjutare. En sån jag alltid velat vara.
Den träningen var till ingen nytta, inser jag när står jag i snögloppet iförd morgonrock och gummistövlar, iskylan tar sig in under kläderna, får kroppen att stelna. Klockan är 06.27, det är lördag och jag tittar på en hund som färgar trådgårdens vita snö alldeles gul.
Jag tycker att han gör det så otroligt bra.
När han bajsar säger jag ”duktig vovve”.
När vi går in igen är jag klarvaken. Och stolt.

Galenskapen kom inte smygande. Den anföll mig.
Och nu skriver jag en text som jag aldrig trodde att jag skulle göra.
En blödig om en hund.
Min hund.
Kapten Archibald Haddock Jofs.

Galenskapen består av kärlek förstås. Inte bara den blinda till hunden utan också till det han gör med oss. Det finns inga förlorare i kärlek. Dubbelsängen, den tomma, är nu full av klappande hjärtan igen; där sover 11-åringen tryggt, där snusar gosedjuret i form av en vänlig och ytterst lojal tygsäl, den utflyttade 22-åringen som så intensivt längtat efter en hund, snarkar vid min sida. Där ligger jag och blinkar av kärlek i mörkret, flockledaren, trygg i förvissningen om att mina flockmedlemmar har det fint. Att de är varma, mätta, glada.
Där ligger kaptenen, som en ullig boll i mitten. Han ligger där och snarkar, drömmer, ger ifrån sig små upprörda skall, men anar inte vilken kärleksalstrare han är.

Min yngsta dotter sa i höstas: ”Vi behöver en till man i huset!”
Så kom kaptenen. Han gjorde något med oss.
18-årige sonen, som först deklarerade att han inte ville ta ansvar för ett djur, hävdar nu han och kaptenen har ett förhållande som bara kan finnas mellan två män. Det handlar om respekt. Om tysta överenskommelser, om förståelse via hormoner.
Ja, du hör. Man kan bli galen av kärlek.
Kanske ska inte hundar sova i människosängar, säkert är det fjolligt, men små valpar som just lämnat mamma och syskon, som berövats allt det varma och trånga kan behöva det. Så i går kastade jag alla valpböcker och ropade:
-Kapten Archibald Haddock Jofs. Upp i sängen! Duktig hund. Duktig vovve.

2010-02-17T07:04:00.000-08:00

Kapten Archibald Haddock Jofs

Ett kapital felbedömning

2010-01-22T00:00:00.001-08:00

11-åringen sitter vid köksbordet. Lap topen framför sig, djupt koncentrerad. Det är ganska sent och jag suckar:
-Har du inte läxor att göra? Matteprov i morgon va?
Ungen fortsätter att stirra in i skärmen, fingrarna hoppar över tangenterna som dansmöss på en cirkus.
Jag tänker: Morgondagens ledare? Bah! Framtidens hopp? Äh! Dagens ungar sitter med sina förbannade dataspel; det är hus som ska byggas, personligheter som ska skapas, de har fullständigt tappat känslan för verkligheten. Och så kastas mina ord som spottloskor mot henne ”att man alltid ska, att du aldrig kan...Du kan väl åtminstone svara när jag pratar med dig!”.
Men hon kniper. Än mer koncentrerad. Ser jag en svettdroppe i pannan? Är hon inte väldigt röd om kinderna? Det här, tänker jag, kräver vuxeningripande. Nu.
Då! Flyger hon upp från stolen.
-YES!YES!YES!!! 12 sekunder! Morsan, 12 f uc k i n g sekunder. Jag äger!

Ungen har hittat en sajt med multiplikationstabeller. Där finns ett tidtagarur, talen poppar upp huller om buller, nu har hon övat i en vecka och varje gång har hjärnan vunnit över tiden, varje dag har hon knappat in någon sekund.
-Fattar du?! Jag klarade det! Alla rätt! Jag har till och med 12 sekunder att bara göra ingenting på. Jag kan sitta och tokskaka om jag vill. I 12 – t o l v - sekunder, fattar du?!
När jag ser den rödmosiga lyckliga ungen tänker jag: Där sitter framtidens hopp ju. Hur kunde jag tvivla?

Om du läser detta fredagen den 22 januari, håll en tumme för henne. I dag är provet. 10 multiplikationstabeller. På tid. Vi som hoppas på en framtid är helt beroende av ungar som hon.

Se på hatten!

2009-12-04T06:15:00.000-08:00

Jag kniper åt mig dotterns gamla jacka från inspelningen av barnprogrammet ”Habib”. Filmjackor följer alltid samma mönster; de är varma, vindtäta, har en skrikande färg och namnet på filmen eller tv-serien tryckt på minst tre ställen. Gärna stort. Jackan är sponsrad och företaget som vill förknippas med film syns lika tydligt. Inget märkligt med det. Den som tror att film inte handlar om pengar ner till minsta ostmacka borde gå en liten kurs i kreativt skapande.
Nå.
Vi har många såna jackor, fula men praktiska. Jackor som signalerar gemenskap. Eller inte.
Jag cyklar på. Färgen på jackan? Den är grön åt det illaste hållet.
Blir omkörd av en man i en likadan jacka. En cyklist, mer vet jag inte.
Möter en grävmaskin. I styrhytten sitter en man i en illgrön jacka.
Och så plötsligt i halvmörkret, en hel patrull av gröna små människor. Som en lysande armé av marscherande pygméer på väg mot strid. I händerna pinnar, grenar, nallar. Efter barnen öppnar sig dörrarna till den gröna världen, jag ser de gröna vägarbetarna, sopgubbarna (inte de som kör den gröna sopbilen, de har orange overaller), poliserna, löparna, hundarna med gröna västar och halsband, en häst och en ryttare. Plötsligt ser jag ett Vi – vi, de gröna. Och jag tänker att bakom varje illgrönt skal finns en människa (eller ett djur för den delen) som jag inte vet någonting om. Det gäller förstås lika mycket den gröna grävmaskinisten som de svartklädda, allvarliga juristerna jag möter när jag till slut når Riddarholmen med alla sina domstolar. Ibland tokar någon advokat till det med en beige rock i raglansnitt, men annars är färgerna dova. Och så alla randiga halsdukar på Söder som signalerar konstnärlighet. Och de konstiga glasögonen, och de…ja, gud vad vi håller på med markörer för tillhörande och avståndstagande.
När jag var barn tänkte jag att alla borde ha en flygande hatt, faktiskt en illgrön, över huvudet. En som signalerade: ”Här är jag ju, och jag är bra!” En hatt som ändrade färg utifrån humör, en ljusgrå som suckade: ”Kram, jag vill ha kram.” En djupröd som pulserade av kärlek. Och så tänkte jag att hatten kunde, som ett fyrverkeri, skicka ut tecken som sa: ”Ont i tån? Jag är doktor.” ”Behöver du en diktare! Det är jag!” "Sagostund? Det var en gång…en som kunde alla världens sagor. Och det är jag!”
Hattens uppgift skulle vara att hjälpa oss andra att se bärarens alla kvaliteter. Då begrep jag mig förstås inte på ord som kvalitet men jag kände att det inte alltid var så lätt att visa vem man var.
När jag mötte en tråkig tant med ondulerat hår, arga välansade ögonbryn, blusen knäppt högt i halsen och handväskan i ett hårt grepp tänkte jag intensivt på tantens flygande, illgula hatt med små knallgröna ”iiiiiiin!” som skrek av glädje. Jag gjorde det för att jag så innerligt hoppades att det bodde en snäll människa bakom de ilskna strecken över ögonen. "Jaha fru Surknopp", tänkte jag, "du är väl egentligen väldigt väldigt glad i dag för att du har lyckats med jämfotahoppet i soffan som du tränat på så länge? Jag gratulerar! Och ser du portvakten där borta, den tjocka? Tänk att han kan allt, precis allt, om marsipantårtor! Hur jag vet? Jo, tant Surknopp Jämfotahopp, ser du inte alla marsipanrosor och grisar som studsar ur hans rosa höga hatt? Ser du inte?!"
Tack vare hattarna fick jag lära mig allt om människorna och kunde sen berätta för andra, för mamma, pappa och mina syskon om allt det fantastiska som tråkiga människor gick och bar på. Man kan säga att det var en begåvning hos mig, att se de flygande hattarna och utifrån dem tolka en människas inre. (En människa inre, va?! Så talar ju inte en unge, men ändå.)
När jag nu cyklar - och är väl cirka 365 år äldre - tänker jag att bakom varje kostym och uniform av det militära eller civila slaget, finns en människa jag inte alls känner. Och över varje okänd seglar en osynlig hatt som jag måste lära mig att se igen. Jag måste återta min unika begåvning, den att se flygande hattar över grävmaskinister, matematiker, revisorer, jollrande barn och finniga tonåringar. Annars blir livet …ja...livet blir så onödigt oäventyrligt. Och ganska ensamt.

Varför låter maskinen men inte lådorna?

2009-10-21T07:30:00.000-07:00

Hemma har vi kökslådor som liksom bromsar in, och försiktigt smyger tillbaka till stängt läge. Hur det går till har jag ingen aning om men det behövs bara ett litet tryck - och lådorna glider ljudlöst på plats igen. Jag brukar stå och titta på de där lådorna; öppna dem, stänga, öppna igen, lyssna efter dunsen som aldrig kommer. Jag behöver aldrig skrika till ungarna: ”Du kan väl för satan sluta att slå i skåpen. Det är inte du som betalar snickaren!”
Nej, allt andas fullständig harmoni.
Numera finns toalettstolar som fungerar på samma sätt. Man släpper toalettlocket och i stället för att klumpigt dimpa ner sjunker locket sakta mot toalettringen. Det dalar, glider...ja, ljudlöst återtar det sin plats.
Ett i-landsproblem? Onekligen. Men andra lyckliga ägare av toaletter och köksskåp kanske tänker som jag? Om inredningsindustrin ändå ska ta steg i någon riktning, kan den ju lika gärna gå åt detta ljudlösa håll.
Nå.
På jobbet har vi en väldigt lyxig kaffemaskin. Man får pyttelite men starkt kaffe i små dockserviskoppar, vilkas öron är så minimala att man bara kan hålla dem mellan tumme och pekfinger. På så vis känns det som om kaffedrickandet når en förfinad, ja, högre, nivå. Men - och detta har jag funderat ganska länge på nu - när man trycker på startknappen så dröjer det inte länge förrän det börjar dunsa och slå och bråka! Det smäller i maskinen, ja det låter…som när en riktig barista gör i ordning espresson på en bar i Italien! Hur kommer det sig att kaffemaskinsteknikutvecklarna inte klarar det köks – och toalettillverkarna så uppenbart grejat? Varför kan inte maskinen göra lika gott kaffe, men ljudlöst? Eller kan den? Jag tänker att det kanske är så; att tillverkarna lagt till oljudet, liksom fejkat baristaljuden för att vi ska tro att kaffet är finare och godare än vanligt svenskt kaffe från en elektrisk bryggare som visserligen sörplar och fräser men ändå på ett ganska stillsamt vis? Jag känner mig väldigt vilse i den här frågan. Ja, nästan rädd.

Surrealism på E18

2009-10-15T01:51:00.000-07:00

Min pappa fyllde åttio i april. Han är klok, rolig, möjligen lite egen men oftast på ett positivt sätt. Nu sitter vi i hans hemmabygge, en husbil, på väg till Dalarna. Min 11-åriga dotter älskar sin morfar, hon har lärt sig att en tom blick inte är elakt menad. Han hör bara lite illa.
-Jag hoppas att vi hittar några lingon, säger jag och tittar på pappa som kör.
-?
-Jag sa att det vore roligt om…
Han nickar, formar munnen till ”ja?”.
-LINGON! DET VORE KUL OM…
-Visst, visst, det blir bra, blir bra.
Jag lägger ner. Njuter. I höjd med Naturhistoriska riksmuseet strax utanför tullarna bryts bilens stilla brummande av en mild men bestämd kvinnoröst:
-Vänd när du har möjlighet.
-Morfar, säger ungen, vi verkar vara på väg åt fel håll.
Han bryr sig inte. Kvinnorösten fortsätter.
-Vänd när du har möjlighet.
-Ska vi inte kolla kartan mamma?
-Nä, skatt. Morfar har åkt till Dalarna en miljon gånger.
-Men tanten säger att vi är på väg åt fel håll ju!
Pappa pekar på apparaten framför sig. Ler.
-Visst är hon lite tjatig? Hon vill alltid att jag ska vända.
Så förklarar pappa att han alltid har GPS:en inställd på Tyskland, dit han åker en gång per år. Till Rhendalen, där vill han möta våren. Men nu ska vi ju till Dalarna försöker jag, vi ska norrut. Det är klart att hon protesterar!
-Manualen är så jävla trasslig. Nä, jag har helt enkelt råkat köpa en GPS med en kvinna som bara vill till Tyskland. Ingen katastrof! Tyskland är ett bra land. Dessutom brukar hon ge sig efter ett tag, säger pappa och skrattar. Jag låter henne tjata på. Det är ju lite sällskap om man är ensam.
Jag försöker stänga av ljudet, men lyckas bara skruva ner volymen. Vi äter godis, njuter av ett Sverige som går mot höst. I bakgrunden, nu lite lågt den vänliga rösten som manar oss att vända.
Snart, tänker jag, förstår nog även hon att vi ska plocka lingon i Dalarna.
-Morfar, säger ungen. Kan vi lyssna på lite musik?
-GÄRNA! Jag har en bra skiva. Sätt in den här, är du snäll.
Dottern trycker in cd:n, skruvar upp ljudet, vi hör skriande måsar och plaskande vatten. Sommar, tänker jag men i stället för musik hörs en monotont malande mansröst:
-Absalon, byggd i Hornbäck. Längd 45 fot. Har en en-cylindrig Hundested på 98 hkr vid 322 v/m. Tillverkningsår 1949. Modifierad med lättmetallkolv och supertopp.
Dunk. Dunk. Dunkdunkdunk. Dunk.
Dottern och jag tittar på varandra.
-Är det inte vackert? SKRUVA UPP! Skriker pappa.
DUNK. DUNK. DUNKDUNKDUNK. DUNK.
-Hörni, nu gasar dom! Det här kan vi tacka Föreningen L. Laurin för! Det är skiva nummer två, fortsätter han, nu väldigt engagerad. ”Det finns även ”Tändkuledunk 1, ljuv musik från gamla fartyg!”.
Dottern skrattar, ”det är ju bra morfar, disco!” börjar dansa i passagerarsätet som hon och jag delar, pappa skrattar. Kvinnan, hon som bara vill söderut, har fogat sig. Jag tänker: Vad händer om pappa kör i diket? Om bilen voltar, vi dör men inte motorn? Kanske ska man inte skoja om det. Döden är mycket allvarlig, särskild för dem som ska släpa sig igenom dagar och nätter av bottenlös saknad. Men ändå? Hur ska räddningsmanskapet få ihop husbilen från 2006 med ljudet från en båtmotor från 1949? När jag ser min gråhårige pappa, lycklig med dunket som kastar honom tillbaka till åren som flottare och ungen i värsta danstrancen, tänker jag att livet inte blev vad jag trodde. Inte anade jag, när jag var 11 som min älskade flicka, att just detta skulle komma. Att GPS-tekniken skulle finnas. Att jag skulle få barn, tänk vilket mirakel! Att ett av mina tre mirakel en dag skulle dansa till ljudet från en tändkulemotor. Från en cd. Att jag skulle sitta lycklig med en gammal, men högst levande, pappa och en lika levande dotter i en husbil, på väg norrut. Jag har fått mycket mer än jag någonsin kunde ha drömt om. Mycket mer.

Någon ser oss!

2009-10-01T06:44:00.000-07:00

Det bara rasslar in fina prisnomineringar till tidningarna Vi och vår ett år gamla dottertidning ViLäser; årets tidskrift, årets journalist, årets krönikör och -ja, nu kan jag faktiskt unna mig lyxen att skriva mm, det vill säga, med mera.
För vi njuter av ytterligare två snoffsiga nomineringar. I förmiddags drack vi champagne. Åt små snittar. Mådde bra. Tyckte att vi varit duktiga. Att vi är duktiga. Det är roligt att få känna så ibland. Underbart att bli sedd och bekräftad.
Och när Ingemar Unge kom in från lunchen frågade han glatt:
-Har det blivit några fler nomineringar medan jag varit borta?

Tack gode gud - för spriten!

2009-09-07T07:04:00.000-07:00

Nu talar alla om handsprit. Snart kommer vi att möta plågade människor som spritat (nytt verb)sig i ögonen och öronen. Som sköljt munnen med handsprit.
Det är, tycker jag, att driva skräcken för en ganska ordinär influensa för långt.
Jag tror att vi måste lugna ner oss en smula nu. Möta löpsedlarna med en - hälsosam - distans. Fick just ett mail från en mycket välpresterande kollega, ett av de många intelligenta, livskloka och starka kvinns jag dagligen möter. Vi skulle komma överens om en mötestid. Hon avslutade brevet:
Tack gode gud, för handspriten!
Om hon ändå skrivit: Tack gode gud, för spriten!

Akuta självbildsproblem

2009-08-31T05:21:00.000-07:00

Beauty is in the eye of the beholder, heter det ju. Låter fint, men vad betyder det?
Hemma har jag två speglar.
Spegelmakarna - om de levde och jag kunde fråga - skulle säkert hävda att just deras spegel visar den sanna bilden av mig.
-En av er ljuger, skulle jag svara leende eftersom bästa sättet att avslöja en brottsling är att möta honom eller henne med ett leende. Samt iförd konstig hatt. Det är visdomar jag hämtat från miss Marple.
-Nej, vidhåller spegeltillverkarna då.
-Min spegel gör dig rättvisa.
-Nä, min spegel gör dig rättvisa!

Den ena säger det för att smickra mig.
Den andra för att lära mig att sanningen inte alltid är vacker.

Jag är nämligen två helt olika personer beroende på vilken spegel jag tittar i.
Nu tittar jag inte så ofta - det har jag nog mina bröder att tacka för. De jämförde aldrig midjemått eller noppade ögonbryn. De skulle aldrig nånsin på allvar hävda att mänskligt hår kan ha en riktigt dålig dag, en så kallad bad hair day.
(Min äldsta dotter, som är en av de vackraste kvinnor jag vet, hävdar med bestämdhet att hon har sjukligt lågt sittande ögonbryn. Ni hör, världen är galen när det vackra har råd att klaga.)
Nu menar jag förstås inte att alla vackra kvinnor är fåfänga. Jag menar bara att en sund uppväxt för en flicka består av, tror jag, två element: 1. Bröder av den gamla, lite skitiga sorten, inte de nya metrosexuella som kan bryta ihop på grund av en kollapsad page. 2. En genetisk uppsättning som något litet förvränger annars perfekta drag. De inte alltför söta får nämligen i lugn och ro utveckla sitt sinne för humor. Och sin intelligens. Den möjligheten har inte alltid vackra. I stället får de kämpa för att bli tagna på allvar alltmedan ytan krackelerar i ett oundvikligt, och dagligt, förfall.
Nå. I den ena spegeln är jag smärt, har normala ben och ett ganska intressant ansikte. Jag ser reslig ut trots mina 160 centimeter.
I den andra är jag något satt, benen mer åt det japanska hållet.
Jag ler alltid när jag står framför den första spegeln.
Framför den andra, den i hallen, suckar jag trött.
Vilken spegel ska jag tro på? Den som visar den Stina jag gillar – och känner mig som? Eller den som visar en Stina jag anar att jag ser ut som?
Är detta kanske rent av en existentiell fråga? Vad är sanning? Och vilken nytta har man av den? Vems sanning är viktigast – spegelmakarens eller min?
Ja, du hör, två speglar med varierande förmåga att återspegla ställer till det.
Det lutar åt att jag litar på den andra spegeln, den fula, men varför egentligen?
Är jag pessimistiskt lagd, och alltså tror att det skulle vara mer realistiskt att välja den fulare varianten?
Men jag är ju optimist!
Förmodligen har jag korta ben. Det är inget jag lider av men om jag ändå står inför två sanningar borde jag väl välja den jag gillar mest? Min bror kallade mig tax en gång. Det var längesen, då hittade jag inte andra sätt att tolka det på än jag har korta ben. Men han kanske menade att jag var envis som en tax, ja, kanske rentav gullig som en tax?
Jag, min toka, tänkte bara på benen. De korta.

Läste just om en svensk psykolog som menar att man ska möta motgångar och negativ stress med ett leende. Varför? Jo, leendet i sig signalerar goda nyheter till kroppen. Tror man att något gott ska hända så händer något gott. Det låter en aning flummigt, medger det, och det känns ju inte helt naturligt att le som en fåne när världen rasar samman. Men tänk om det stämmer? Om jag bestämmer mig för tro på spegel nummer 1 så kanske jag blir som Stina nummer 1?
Då kanske jag helt sonika ska plocka ner spegel nummer 2, den som dagligen hånar mig? Kanske ska den jävla mobbarspegeln bort! Eller. Borde jag kanske ändå välja spegel 2? Så att jag inte förhäver mig, liksom börjar tro att jag är snyggare än jag är? Herre gud, vilka frågor!
Eller så fortsätter jag att utveckla det vi halvfula alltid hävdat är det viktigaste - inre skönhet.

P.S. I går var jag Ella och Kalle på Grönan. Vi gick in i Skrattkammaren som ju innehåller mycket konkreta bevis för artificiell utseendeåtergivning. I ingången, före raden av konstiga speglar, finns en som ska återge ditt riktiga uteseende (så du har något att jämföra med). Men hur vet man att den första återger dig rätt? Man vet inte. Tror att daglig kroppsmätning är enda vägen framåt.

Ivar Lo, döden och bron

2009-08-27T05:34:00.000-07:00

I morse cyklade jag som vanligt över bron. När den invigdes 1925 skrev Ivar Lo-Johansson, då reporter på Lidingö Tidning, en dikt som börjar: "I ingenjörens tankar du låg som en dröm, först en mulen grå, så blev du en dagdröm i ritstiftets spår när i tuschstreck vi sågo dig stå".
Ode till en bro, det är väl flott, och inte helt vanligt i dag.
Sen skrev han ju annat, den där Ivar, långt från högstämda dikter om infrastrukturen i välmående kranskommuner.
Men bron står kvar. På den smala cykelbanan pressas varje morgon stressade Lidingöbor ihop till en klunga i stil med slutspurtarna på Tour de France. I morse var klungen tätare än vanligt – och stod märkligt nog still.
Cyklister som inte cyklar väcker misstanke.
Cyklister som tysta stirrar ut över grågrönt vatten är än mer skrämmande.
Jag tänkte direkt på döden.
Inom loppet av en sekund stod bilden klar för mig. I kris skärps ju som bekant sinnena.
Ett lik, uppsvullet grönlila hade flutit upp och låg nu och guppade vid brofästet. En kvinna, eller en ung flicka, svårt att avgöra, äventyrligt lagd, dotter till en förmögen men bisarr bilhandlare, hade dansat sin sista dans. Jag tänkte på bilhandlaren, fortfarande ovetande om det oerhörda. Livet ger och livet tar, tänkte jag när en man med rostig cykel, skäggstubb och en Fjällrävenjacka av det mer antika slaget mötte min nyfikna blick med en bekymrad min.
-Oerhört märkligt detta, oerhört.
Lilla gubben, ville jag säga, ett mord är alltid något oerhört.
-Så här nära stan, mumlade han förvirrat vidare.
Den mannen hade inte alla hästar hemma, insåg jag direkt. De flesta brott begås i städer. Det sa jag nu högt så att mannen, men även alla andra, kunde höra:
-Det här är bara ett av alla tragiska…
Mer hann jag inte utveckla om brottsstatistiken i Stockholm innan mannen vräkte ur sig:
-Men det finns en permanent…
-Permanent! Nu är väl inte tillfälle att tänka på ondulerat hår, fräste jag till honom. Att hennes permanent inte hållit för flera dygn i vatten fattar väl vem som helst!
Mannen såg förvånat på mig. Jag fortsatte:
-Och vem är du att tala om hår. Det där jävla rufset du har på huvudet skulle behöva hela världens samlade stylingprodukter för att få kallas frisyr. Du borde raka dig, kamma dig och skaffa ny jacka i stället för att smäda de döda.
Jag ångrade direkt hårdheten. Säkert var han en av många fattigpensionärer på ön – för de finns - som varje morgon trasslar sig till t-banan vid Ropsten för att hämta en gratistidning.
-Döden, sa jag nu så vänligt jag kunde, döden skrämmer oss alla.
Mannen fortsatte att stirra ut över vattnet.
Jag sträckte mig nu fram mot räcket för att äntligen få se det jag redan sett för mitt inre. Då hördes högljudda suckar i gruppen av människor, några skrek ”titta”, och ”åh vad söt”.
När började vi betrakta ett uppsvullet lik som något gulligt? Det är tevens fel, hann jag tänka innan mannen öppnade munnen:
-Det finns en permanent sälpopulation utanför Möja, men inga studier som visar att sälarna tar sig så här långt in i skärgården. Det är i alla händelser mycket ovanligt.

P.S. Jag såg en säl i morse vid Ivar Lo-Johanssons gamla diktarbro, det är SANT, för första gången nånsin och då kan jag räkna mina cykelfärder i tusental. Mannen som verkade kunna allt om sälar träffade jag men allt annat i berättelsen är - mer, eller snarare mindre - sant.

Världsherravälde?

2009-08-24T05:36:00.000-07:00

Jag fick nyss ett mail från en god vän. Vi kan kalla henne A.
A föreslog den 5 september.
Jag svarade:
”Kära du, ja tack. Nu vet jag inte exakt vad som ska göras men jag tror till exempel att det är dags att vända komposten. Det är ett hårt och smutsigt jobb, bör utföras av två intelligenta och starka kvinns.
Den 5 september har nog inte löven börjat singla från träden, men vi kan alltid titta på de svajande kronorna, liksom låtsas granska dem med expertögon. Svajar de rätt? För mycket? För lite?
Vi kan klippa ner krusbärsbuskarna på ett för dem alldeles nytt sätt.
Vi kan oja oss över sniglar, sucka över allt det gröna som sticker upp mellan stenarna i grusgångarna. Vi kan åka till sopstationen med kvistar som spretar ur stora blekbruna säckar.
Jag tror att det är sånt man gör.
Du är så välkommen den 5 september.”

Låter jag som en idiot?
Jag är det.
I 16 år har jag ägt en trädgård. Där finns ett urgammalt melonäppelträd, plommon av tre sorter, vinbär, krusbär, hallon. När flädern blommar känner jag mig yr, varje gång syrenen vajar med allt sitt lila blir jag lika uppriktigt förvånad: I år igen?! Hur går det till? I min trädgård ringlar murgröna uppför det grå planket, rosor klättrar över den gröna trägrinden. Vindruvorna hänger i klasar, blå under altantaket, vita utanför min dotters fönster. Hon är en av få, vill jag påstå, svenska 11-åringar som kan öppna sitt fönster och plocka en perfekt klase vindruvor. Och när hon slängde ner några gamla potatisar i sandlådan kunde vi skörda underbara - röda! – potatisar.
Säg några gamla växter och jag har dem. Tror det i alla fall. Jag är nämligen ingen trädgårdsmänniska, uppfödd i lägenhet som jag är. Natur för mig är skog, inte rabatter. Men att ha en trädgård är något alldeles speciellt. Man blir lätt lite tårmild, börjar svamla om att man inte kan äga träd utan lånar dem av framtida generationer. Ja, du hör, något sitter löst i huvudet.
Nå. Jag äger alltså, men mer än jag klarar av. Och fortfarande vet jag inte vad som är ogräs och vad som är eftertraktade perenner. Jag bryr mig inte, i min trädgård råder ingen klasskamp. Jag tyckte när jag var 28 att rosmarinbuskens blad var misstänkt lika lavendelns. Det tycker jag fortfarande.
Minns första sommaren. Jag låg platt på gräset, händerna utsträckta, tittade upp i en klarblå himmel och tänkte: ”Allt jag kan se rakt upp från denna plats, så långt ögonen når, är bara mitt. Och varenda millimeter under mig äger jag.”
Larvigt va? Och inte heller sant, jag kan ju inte hävda något världsherravälde från mina ynka 1000 kvadratmeter.
Men ibland känns det faktiskt så.

Mysskarpt läge

2009-08-18T03:02:00.000-07:00

En av de starkaste tidningsmyterna är den om pressläggning. Ni har säkert sett filmerna med stressvettsdrypande redaktörer som skriker ”Stoppa pressarna!” De har inte sovit på dygn, inte bytt kläder, svettringarna är stora som den ryska taigan. I sekvens på sekvens får man följa de uppslitande bråken mellan redaktörerna. Anar konkurrensen mellan journalisterna som slåss om utrymme.
Myten fortplantas än. Varför? För att den gör sig bra på bild förstås.
Och den driver nog fortfarande många unga som drömmer om en framtid inom journalistiken.
Visst ska man vilja berätta. Man ska våga slåss för sin sak. För sina ord. För rätten att skriva. Tala. Avslöja.
Så långt stämmer myten.
Men det där skarpa läget är det lugnaste jag vet.
Så har det varit på alla olika redaktioner jag varit under mina snart 25 år som journalist. Så är det nu. Jag känner mig som tjuren Ferdinand under korkeken när jag ser ut över redaktionshagen på Vi. Pressläggning. Inte bara modertidningen slutspurtar just nu utan även dottern Vi Läser. Det är ungefär 175 sidor som ska vara korrekta, ner till minsta kommatecken. Skriker vi? Svettas vi kopiöst? Klöser kulturredaktör Nina Solomin ut ögonen på skribenten Ingemar Unge? Nä, lugnet råder. Vi har tagit en kaka till kaffet, haft möte, hunnit prata lite om privata saker. Vore jag psykolog skulle jag kalla detta för en stund av mindfulness, det är väl då vi förväntas vara i nuet? Det är väl i den totala koncentrationen och närvaron vi förväntas vara som lyckligast?
Ibland tror jag att det är så.
18 kolugna superproffs vet vad de ska göra. Var och en av dem. Ingen behöver skrika att tryckeriet väntar, att man förväntas leverera rättstavat. Snyggt. I tid. Nä, de bara matar på. Ibland hörs en litet skratt, ett ”bra tänkt!", knattret från tangentborden blandas med ord som bara hör till vårt jobb: bildbyline, horunge, lågupplöst, kägel, typsnitt.
Klart att sånt obegripligt prat inte gör sig på film, men som redaktionschef kan jag inte bli annat än stolt.
Och om möjligt ännu lugnare.

Gillar alla rally?

2009-07-22T02:11:00.001-07:00

Jag ställde en fråga i min förra blogg.
Fick ett svar: Helikopter.
Listan över konstiga ord skapar jag utifrån från ordet helikopter. Varför? För att min son när han var liten och pekade på en polishelikopter, skrek:
-Titta mamma, en hepilopter!
I dag kallar han, och andra ungdomar med ett lika nydanande språkbruk, samma sak för flygaina.
Hepilopter har blivit flygaina.
Det är väl underbart?
Har aldrig förstått de stränga ordrevisorer som säger sig vårda vårt svenska språk, men egentligen med verbala hugg och slag klamrar sig fast vid något som ju lever på förändring. Kontrollerar man deras ursvenska så är den inte särskilt gammal. Eller särskilt svensk.
Ett språk måste vidare, precis som vi människor.
-Hur stavar du det? frågar jag sonen när vi övningskör ute på ön. Hur stavar du flygaina?
Han suckar.
-Stava hur du vill, svarar han, och vill med det markera att han inte är upplagd för en semantisk diskussion. Nu sitter han bakom ratten, på näsan enorma solbrillor och på huvudet en keps.
-Håll hastigheten. Det är 50 här, säger jag.
Sen rabblar jag det jag alltid rabblar. Fem meningar, först i lugn ton, sen allt häftigare och högre:
1. Jaha, kör du så här får du aldrig körkort.
2. Tar polisen dig blir det en prick (det sa alltid mamma till mig, den där pricken har jag aldrig fattat var den sitter).
3. Du vet väl att det är mitt körkort som ryker om du inte sköter dig?
4. Håll avstånd, det kan rusa ut en unge på gatan, eller en älg, ett rådjur, en förvirrad gamling, vad som helst kan rusa ut precis framför dig!
5. Det här är inte roligt!!
Då säger han, eller snarare skriker, för att överrösta radion:
-Mor!
(Han kallar mig så och det låter inte alls så vördnadsfullt som det ser ut i text.)
-Mor! Alla gillar rally!
-Men aina då, skriker jag tillbaka, tänk om flygaina ser dig!?
Och precis då glömmer jag bilen och hastigheten och förvirrade älgar, galna katter och självmordsbenägna pensionärer som väntar på att få kasta sig framför bilen. Jag tänker på den enda Aina jag känt. Farmor Aina. Inte min farmor men nästan. Jag var 20 år när jag träffade henne första gången. Hon är en av de få personer jag beundrat och velat likna. En grå vacker knut, höga kindknotor, fräknar, ett bullrande skratt, pigga ögon. Aina gillade hocky och drack nubbe med Zingo, kunde mängder av fräcka snapsvisor, lekte till hon dog. Kallade mig prinsessa - fast då var hon märkt av sjukdom och lite snurrig. Hade hon sett mig och sonen komma farande hade hon säkert skrikit:
-Ja! Ja! Alla gillar rally!

P.S. En dag för länge sen bestämde jag mig för att lösenordet till min dator skulle grundas på varianter av ordet helikopter. Vet inte hur många jag kommit upp i. Det går säkert att med hjälp av en matematisk formel räkna ut ett maxantal, men jag vill inte veta. För den som tänker utnyttja denna information kan jag också meddela att jag härmed lagt av med leken. I alla fall i formella sammanhang. D.S.

Pepilopter vadå?

2009-07-16T04:00:00.000-07:00

Nyss var det rekopter.
En annan gång pelopter.
Och ännu tidigare:
teropter
perikter
polipikter
kopepter
kehopter
holipopter

Anar du ett mönster? Att alla ord slutar på ”ter”. Ja. Att bokstäverna t, p, k, h, e och o är vanligt förekommande. Men sen då? Vad håller jag på med?

Hur gör vi med boktitlar?

2009-07-14T00:31:00.001-07:00

Jag är redaktör. Eller hellre redaktris, det låter snyggare.
Är det ett roligt jobb? Jo, faktiskt det roligaste jag kan tänka mig.
En fråga på jobbet kan vara: Ska vi kursivera titlar på böcker?
Så får man grunna på det ett tag. Väga för och emot. Föreställa sig hur läsaren reagerar på kursiva titlar. Hjälper kursiven eller trasslar den bara till det för ögat och hjärnan?
Låter det nördigt?
Låter det aptrist?
Jag tycker att det är underbart.

Mitt liv i garderoben

2009-06-04T02:48:00.001-07:00

Jag står inför en stor förändring.
Valet är inte mitt, sorgen pyramidal men beskedet glasklart:
Ut med det gamla, in med det nya.
Alltså börjar jag städa.
Längst ner i garderoben hittar jag:

1. Ett indianskärp. Kommer du ihåg - små färgglada pärlor, ljust läder, en artefakt med traditioner i ursprungsbefolkningar världen över. Ja, där indianer med små pärlor har funnits alltså. Till Sverige kom det på 70-talet och jag kan nu glatt konstatera att det jag bar som späd tonåring fortfarande går runt midjan.
2. Ett nej tack-brev från ett stort förlags litterära chef. Mannen ”anade en talang, en komisk särart”, men såg också något repetitivt i mina små berättelser. Han sa nej men jag min toka, läste minsann mellan raderna. Där stod: ”Nej tack för stunden, alltså just i dag är jag lite tveksam, kanske är jag på dåligt humör, fick ingen riktig frukost i morse, osten var slut, men återkom hemskt gärna med din slumrande, men ändå överväldigande talang.”
Han gav mig ett konkret råd: etablera dig först som journalist, bli ett namn, sen kan vi fortsätta prata bok. Nu, 350 år senare, är jag visserligen journalist men så mycket till namn vet jag inte om jag är. Mannen eller förlaget återkom jag aldrig till. Det ska alla läskunniga svenskar vara glada för.
3. Telefonkort med motiv som smultron, flygplan, teckningar. Varför har jag sparat dem? För att någon av Antikrundans Knut Knutssons dignitet en gång har sagt att framtidens antikvitet är telefonkorten. Jag har väl 5-6 och tänker mig att de ska inbringa si så där 15 miljarder dollar på den internationella marknaden. Inte i dag kanske, men framgent, när jag landat i mitt nya liv.
4. En låda med brev till mina barn. Jag började jobba tidigt efter förlossningarna, slet väl på för att mannen i punkt nummer 2 skulle se att jag ville bli något så att berättelserna i punkt nr 5 skulle kunna samlas i en bok. Så fort jag hade en stund över, fem minuter mellan andra jobb, skrev jag: fort, läste aldrig igenom, lade brevet i närmaste kuvert, klistrade samt tejpade igen, skrev datum och till vem brevet var ämnat. Sen gömde jag det i svarta lådan. Glömde det. Vad de innehåller? Allt (tror jag); livet, samtiden, roliga saker barnen sagt, politik, trista saker, längtan, sorg och glädje. Dessa brev kan antingen vara underbara, fulla med i dag bortglömda minnen. Eller ett fullständigt värdelöst rabblande av ointressanta händelser. Ja, man kan faktiskt använda ordet mannen i punkt nr 2 så träffande använde: repetitivt. Men så är livet för en del, de betraktar vägen mellan BB och graven som en enda lång upprepning. Har man lyckan att se undren varje dag så gör man det. Jag tillhör den senare sorten. Ibland. Mitt råd till mina barn: Ge åtminstone 3-4 stycken av breven en chans. Duger de inte så släng, bränn, gå ut i solen, ha roligt.
5. Berättelser som hörde till brevet i punkt nummer 2. Nu, i städningen, läser jag någon rad här och där, och kroppstemperaturen skiftar mellan iskall och nära kokpunkten. Herregud, vad jag har skrivit; dikter, noveller, sagor, berättelser. Så många ord! Så många hemska ord staplade på varandra. Och till vilken nytta? Eller äh, inte ska jag förödmjuka mig. Jag hade roligt när jag skrev, det räcker långt. Jag har fortfarande roligt när jag skriver. Det är en lek i ordets bästa bemärkelse, lekt med ett allvar och en ambition jag annars enbart haft när det gäller att sörja för mina barn och dem jag älskar. Aldrig ville jag vinna lika mycket i squash som jag ville skriva bra. Aldrig någonsin ville jag sjunga lika fint som jag hoppades att jag en gång skulle kunna skriva.
6. Resterna av en snuttefilt. Jag luktar. Tiden stannar, ett uttryck som dåliga skribenter tenderar att använda. Tiden stannar alltså, men bara ett tag för sen hittar jag:
7. Egenhändigt tillverkade presentkort från underbara och mentalt rikt begåvade barn som velat ge något personligt och samtidigt förstått att jag inte skulle komma att kräva något av följande: 1 timmes kill på ryggen, extra noggrann biltvätt, strumpsortering, en middag på stan, en resa vart som helst, en helkväll med teater och middag.
Korten är väldigt fina.

Så - efter en snabb genomgång av botten på en garderob - där har du mitt liv.
På ett ungefär i alla fall. Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att jag åtminstone en gång i livet träffat rätt vad gäller trender (skärpet), har haft roligt medan jag slitit, har en enorm förmögenhet som väntar. Skulle den av något skäl inte landa hos mig kan jag passa på att utnyttja 20 års samlande av presentkort från mina barn.
Jag lär överleva.

Ungar gör jävlar i mig som vuxna gör

2009-03-12T08:23:00.000-07:00

Vi svor väldigt mycket som barn, jag och storebror.
Men bara när vi var Dalarna. Och bara när en släkting till oss, Fräs-Karin tror jag hon hette, fanns i närheten.
Mamma svor aldrig. Fräs-Karin såg hennes oro och sa på dalmål:
-Du, jag kan inte förstå varför ungjävlarna svär nåt så ini helvete.

Tomten heter William

2009-02-27T05:20:00.000-08:00

Det hände just något ”extraordinary” som den brittiska drottningmodern brukade säga när händelser utöver det vanliga drabbade henne.
Tomten ringde.
Det är märkligt av minst två skäl:
Enligt alla vetenskapliga studier (särskilt de superseriösa från Tyskland som jag brukar referera till när min 10-åriga dotter vill sätta dit mig med en klurig fråga) existerar inte tomten.
Och om han funnes vore det märkligt om han ringde när vi nu närmar oss vårmånaden mars.
Tomtar hör som bekant julen till.
Jag tar det från början.
Växeln på min cykel har frusit sönder.
I stället för att cykla går jag varje morgon till jobbet.
Extraordinary? Nä, men för mig har nya världar öppnat sig.
Växelfelet har blivit ett existentiellt spårbyte. Bokstavligen.
Jag passerar inte längre Strandvägen 29. Du vet, adressen där mannen som älskar julen bor. På Strandvägen 27 och 31 stretar våren hukande men segervisst framåt, men i 29:an, två trappor upp, har de fortfarande jul i sitt hus.

På min nya promenadväg finns inga tomtar.
Allt är som det ska.
Allt är, med andra ord, precis så tråkigt som det ska.
Första promenaden inser jag det.
Andra suckar jag.
Tredje börjar jag fantisera.
Kanske borde jag tala med en psykolog om alla dessa fria fantasier. Hur fria är de egentligen?
Människor får nytt liv, hus nya ägare, gator ny sträckning, hundar och träd börjar tala. På tredje dagen vet galenskapen inga gränser. Varje människa jag möter har plötsligt ett krusat vitt skägg. Någon en luva i rött. Någon kånkar frustande på paket, tjoar ho ho i stället för ”undan med dig idiotjävel”.
Min amatörpsykologiska analys säger mig att jag saknar tomten.
Och jag som aldrig gillat julen.

Så kommer jag till jobbet. Efter första mötet väntar det som väntar efter alla möten: i mailen har det rasslat in ny post, på mobilen lyser gula kuvert och på fasta telefonen röda lampan.
Den ilskna lampan verkar mest enträgen. Jag slår in koden. Väntar, men väntar mig inget extraordinary.
Då säger en vänlig mansröst:
-Hej Stina Jofs. Du undrar vad det är för tokig jävla gubbe som bor på Strandvägen som tycker om julen - det är jag! Jag heter William. Julen är en fantastisk högtid Det är ett givande och ett tagande, det är gulliga små barn, det är roliga saker. Så julen ska vi vara rädda om. Puss och kram. Och en fortsatt god jul!
Sen lägger han på.

SAS och Vita arkivet

2009-02-19T01:28:00.000-08:00

-Du har nu plats 83 i kön.
Jag ska till Genève. Jag valde SAS.
-Det är för närvarande lång väntetid.
-Du har nu plats 76.
Jag har betalt. 13 921 kronor för att vara exakt. Ordnat allt själv via internet. Inte en enda kontakt med en mänsklig varelse betald av SAS.
Jag vill bara till Genève.
-Om du inte kan vänta och vill att vi ringer upp dig i stället, tryck 1. Annars vänta.
Jag trycker på 1 men ska då ange ett telefonnummer som inte är mobilt. Jag kommer att blir sittande vid min fasta telefon på jobbet i timmar. Jag kommer att behöva boka av möten och intervjuer för att kunna ställa en enda fråga om min privata resa till Genève.
Det är inte rättvist mot min arbetsgivare.
Det är dålig arbetsmoral.
-Du har nu plats 68 i kön. Det är för närvarande lång väntetid.
Den automatiska människan i luren säger att jag via nätet kan ställa en fråga till en annan automatisk människa. Jag gör det.
Automatiskan svarar att jag ska ringa till kundtjänst.
-Du har nu plats 369 501 i kön.
Nä, jag överdriver förstås. Jag har plats nummer 83.
-Det tar för närvarande en livstid att komma i kontakt med någon människa på SAS. Vi förslår att du utnyttjar väntetiden med att fylla i Vita arkivet, särskilt dina önskemål om musik vid urnedsättningen. Föredrar du kistbegravning? Om ja, vill du ha den svepdräkt som tillhör kistan? Passa också på att fundera över dina livsval och prioriteringar samt tänka ut en rimlig förklaring till den osedvanligt höga telefonräkningen. Vi förslår också att du under väntetiden byter ställning var tionde minut för att på så vis förebygga snedbelastning av kroppen. Vi är väldigt glada för att du valde SAS.

Tomten finns inte

2009-02-13T02:15:00.000-08:00

Äsch, tomten finns inte.
Det vet det flesta barn.
Nu får även jag tugga i mig sanningen.
Min historia om den åldrande mannen på Strandvägen 29 som framlever 365 dagar om året i ett kaneldoftande töcken av rött och tomteskäggsvitt, håller inte.
Det finns, har jag nu fått reda på genom människor som kontaktat mig efter att ha läst min blogg, en gräns för festligheterna även på Strandvägen.
Där varar visst julen till påska. Sen monteras den ner.
Inte heller är mannen - för det är en man - särskilt ensam.
Fast den informationen gör mig glad.
Många hävdar att ensamhet är ett självvalt tillstånd.
Att de njuter av tystnaden.
Att de vill styra över sin tid utan att ta hänsyn till andra.
Jag har aldrig trott på dem som säger så.

Böcker som inte botar

2009-02-11T07:20:00.000-08:00

Nu har jag tröttnat på böcker som botar.
En bok till som hävdar att jag måste äta blåbär för att inte dö i cancer och jag spyr.
En bok till som säger att tranbär är leverns bästa vän och jag tänker supa ihjäl mig.
Nä, nu skrev jag fel. Tranbär är urinblåsans bästa vän medan granatäpplet minskar risken för åderförkalkning, förhöjt blodtryck, prostatacancer och impotens.
Mot problem i levern hjälper nog bara vita veckor.
Jag är barnslig, jag vet.
Böckerna samlar ju bara rön från folkmedicinen.
Det är inget fel i kunskap. Jag har vuxit upp med uråldriga recept på lök som tar bort öroninflammation och förkylning.
Det är inte kunskapen hos varje enskild människa jag är emot.
Det är kunskapen som geschäft.
Vad gör dessa böcker med oss?
Jo, de binder oss vid oss själva. I stället för att lyfta blicken oroar vi oss för sjukdomar vi aldrig haft, sjukdomar vi aldrig kommer få.
Vi ältar symptom medan livet rusar förbi.
Jag tror att själva oron gör oss sjuka.
Själva oron gör oss rynkiga och fula.
När jag hörde 10-åringen mycket allvarligt diskutera vådan av för mycket palmolja i maten, brast det för mig.
Lev bara, unge, lev. Och njut.

Jag drömmer om ett telefonsamtal

2009-02-09T08:19:00.000-08:00

I morse hörde jag koltrasten. Hör man den har man också rätt att säga sig höra andra saker; droppar som faller från tak där isen smälter till exempel. Jag kan inte med 100 procents säkerhet säga att det verkligen var takdropp, men jag kan efter morgonens koltrastdrill säga att det borde ha varit det.
Koltrasten kommer med löften. ”Stina, när jag börjar sjunga kan du ta ut svängarna lite för snart tutar stora sandsugarbilen: ur vägen! Snart skriker ungarna efter glass. Snart ropar vintergäck och tibast: Se oss! Våren kommer, Stina, var så säker.”
På Strandvägen 29 råder emellertid fortfarande midvinter. I dag är den 9 februari och granen är kvar! Tomten ute på balkongen, stjärnan i fönstret – allt är kvar. Ni som läst mig vet att jag nu i några år intresserat mig för en våning på Strandvägen där det råder evig jul. Jag har byggt en historia kring mannen som bor där. Inte vet jag om det är en man, men i mitt huvud bär denne åldrande herre ensam drömmen om sin barndoms jular. Kanske dog hans mor tragiskt på annandagen och nu vill han för evigt bevara minnet av henne?
Den där våningen på Strandvägen upptar väldigt mycket av min tid. Min kollega Charlotte säger: ”Ja, men varför kliver du inte bara på? Ring på dörren och säg: Jag måste få komma in! Ert intresse för jul är något utöver det vanliga. ”
Jag försöker säga att man inte bara kliver in hos folk på Strandvägen.
”Ja, men ta reda på vad människan heter då! Ring upp!”
Jag ser hur hon tänker: hur kunde den där lilla mesproppen bli nominerad till Stora Journalistpriset? Hur kunde hon blir redaktionschef?
Charlotte är yngre än jag. Jurist och journalist. Dessutom från Skåne. Kanske kliver man bara på där. Rycker upp dörrar till herrgårdar och slott och ryar om att man ska in och riva bland det hemligt privata.
Det är inte adressen som stör mig. Jag vill bara inte skrämma våningsinnehavaren. Jag är inte polis, det står inget i lagböckerna om att vi inte får fira jul 12 månader om året. Jag är inte utsänd från de sociala myndigheterna, har inte sett det minsta tecken på att någon far illa på Strandvägen 29. Jag är bara nyfiken på hur julen i hans hem känns i augusti när andra sörplar kräftor. Sitter han med pepparkakorna och klenäterna då?
När andra drömmer om det stora scoopet drömmer jag om ett telefonsamtal:
-Hej, jag har läst din blogg. Du verkar vara en synnerligen intelligent kvinna. Jag har noterat ditt intresse för jul i allmänhet, och min i synnerhet. Jag är mannen på Strandvägen 29. Får jag bjuda på ett glas glögg?
Är det då pingst, 30 grader varmt, högsommar eller rötmånad – jag kommer ändå att klä mig i rött och gå dit. I handen en julgrupp. I huvudet verser till gröten.

Tre väskor jag aldrig glömmer

2009-02-05T01:47:00.000-08:00

Jag är i Auschwitz.
Bakom stora glasväggar är saker staplade i enorma högar. En hög med kokkärl. En med skor. En med kammar. En märkligt nog, med hår.
Vi har varit här några timmar, guiden berättar om sånt jag redan vet.
Nu ska jag se.

Min mamma var barn under kriget. Hon hade blåsvart hår i en tjock fläta och mörka ögon i ett ansikte med skarpa drag. Född av tyska föräldrar. Jag vet att hon inte alltid hade det så lätt.
När jag är i Polen tänker jag att min åldrande mamma ser ut som en liten polska. Det blåsvarta håret har blivit gråsprängt, ryggen böjd. För varje dag blir hon mindre. Som en fågel är min mamma. När jag går genom salarna tänker jag på att hon ägnat nästan hela sitt liv åt att göra rätt för att vuxna gjorde fel för över 50 år sedan.
Varje unge har en furiös försvarare i henne.
Jag är en av dem.
Hon är en örn i en gråsparvs kropp, min mamma.

Jag fortsätter att lyssna men plötsligt ringlar tankarna i väg. Har inte guiden en väldigt malande röst? Hur många berg av saker ska vi se? Och är det inte dags för lunch snart?
Människor mördades, deras tillhörigheter staplades i högar, om helvetet fanns så låg det här. Jag har förstått. Nu vill jag ha mat. Nu vill jag ut i friska luften.
Framför sista glasfönstret stannar jag och väntar in de andra i gruppen. Tittar lite förstrött på ytterligare en hög. Den här gången är det resväskor; bruna, svarta, stora, små. På varje står ett namn, prydligt i vitt. Det är barns väskor, berättar guiden. Föräldrarna hade packat omsorgsfullt med kläder för varma dagar, för kalla, en tandborste om man hade, kanske ett gosedjur, en bild av familjen. De hade noggrant skrivit barnens namn och födelseort. I den stund väskan packades var varje mamma, varje pappa säker på att deras barn skulle komma tillbaka.

Jag tänker fortfarande på mat när blicken stannar på en väska. Rektangulär, mörk, lite insjunken och trasig. Mina ögon läser namnen: Klara Sara Fochtmann, Wien.
Min äldsta flicka heter Klara.
Märkligt. Är Klara ett judiskt namn?
Alldeles bredvid ligger ytterligare en väska. Jag stirrar på de vita bokstäverna: Neumann, Ella.
Min minsta flicka heter Ella.
Nu tänker jag inte på mat längre. Låter bara blicken vandra, först åt höger, sen vänster. Jag letar, febrilt rafsar mina ögon bland namnen.
Då ser jag den tredje väskan.
På den står: Martin.
Min son heter Martin.
Nu spyr jag nästan.
Tar upp kameran, trycker av. Går därifrån.

Jag sitter med bilden framför mig nu när jag skriver. Blixten har slagit i glaset, en vit ljusboll döljer stora delar av fotografiet. Jag ser namnen Klara och Ella. Martin är inte med.
När jag är lite blasé, när jag tror mig ha rätten att tycka att livet är grått och meningslöst, tänker jag på de tre väskorna. När jag avundsjukt värderar andras lycka och glömmer min egen, tänker jag på de tre väskorna. Jag kan inte släppa tanken på att någon den dagen i Auschwitz ville säga: Du din jävel, där fick du för att du bara tänkte på mat.

Min bror ringer. Han planerar en resa med sitt barn Anna. ”Vi har länge pratat om Auschwitz.”
Jag frågar om han kan göra mig en tjänst.
Ja visst, svarar han.
Kan du försöka hitta min Martin?

Om augusti

2009-01-29T04:16:00.000-08:00

Jag ville göra min minsta dotter lite gladare, få henne att för bara några sekunder släppa tankarna på katastrofen.
Vi pratade väder.
Aldrig tidigare har jag fokuserat så på snöblandat regn och årstidernas växlingar.
Det var på blodigt allvar.
Jag menar det, på blodigt allvar.
Vi stod vid randen av ett stup, både hon och jag.
Nu hakade jag i varje ord hon sa, varje utandning. All sorg och rädsla försökte jag stänga ute med hjälp av hög- och lågtryck.
-Du sötnos, vad är bäst - snövit vinter eller mild sommar?
-Vinter. Man blir glad av snö. Man kan bygga med snö, om det är kram. Men det är fint med torr snö också.
-Om du får välja – tar du de mörka dagarna före jul eller de ljusare som kommer i mars?
-De ljusare såklart. Fast då dröjer det ju långt till julklapparna. Men om jag bara ska tänka på vädret så gillar jag det ljusa.
-Jag tycker om våren med de illgröna bladen och ljusa, lite krispiga kvällarna. Och du?
-Så klart.
-En riktigt varm sommardag då, du vet när luften över asfalten flyter, slår den en vårmorgon med kvillrande fåglar?
-Barn växer mest på sommaren, vet du det mamma? Alla barnens skor är för små när skolan börjar, säger min fröken. Men det måste väl bero på hur stora skor man köper på våren?
-Ja, det är klart. Om du får bestämma, vilken månad skulle du inte kunna vara utan?
-Jag vill ha alla. Till och med november. Då fyller du år.
-Men om du måste välja en favorit?
-Då tar jag en augustikväll.
-Varför?
-Det är så vackert i luften då, allt det där tunga, milda.

Allt det där tunga, milda.
Kan en augustikväll beskrivas bättre?

Vem är tomten på Strandvägen?

2009-01-16T07:44:00.000-08:00

Varje dag, ett drama.
Eller djama som förrförre Dramaten-chefen Ingrid Dahlberg skulle säga. Hon, liksom mitt yngsta barn, talar så underbart utan rullande r.
De säger bollaj, kojvaj, joligt.
De hävdar att maj, juni, juli är månader utan äj.
Det är fint.
Nå.
Varje dag cyklar jag förbi husen på Strandvägen och våren 2008 upptäckte jag en balkong med en stor röd neontomte som försökte ta sig över räcket. Där fanns också grönt pynt i plast, tomtens stege förstås och över allt lyste en lykta, finurligt hopsatt av en gnistrande ljusslinga. Man kan säga att balkongen helt dominerades av denna upplysta tablå över en tomtes kamp mot ensamheten.
Finstämt och diskret är inte ord som passade på arrangemanget. Samma tomte dinglande från en mexitegel-villa i slutet på maj skulle signalera kitsch och kulturskymning.
Världen är orättvis, tänkte jag när jag cyklade till jobbet.
Morgon och kväll, hela våren, tittade jag upp på tomten. Tankarna tog fart. Säkert hade mannen, för jag såg en åldrande vänlig bostadsrättsinnehavare framför mig, halkat när han skulle ta ner julstjärnan i fönstret och hela nedmonteringen av julen hade därmed tragiskt avstannat.
Mannen var död insåg jag.
Kanske bråkade barnen om våningen och pengarna så mycket att ingen ville förbarma sig över den kämpande tomten. Den blev hängande bland kvillrande koltrastar och skrålande storstadsmåsar.
Sånt är förnedrande för tomtar.
Mannen fick i alla fall uppleva en sista jul, tänkte jag.

Igår cyklade jag som vanligt förbi huset och upptäckte återigen tomten. Men inte bara den. Varje fönster ut mot vattnet sprakade av julstjärnor, ljusstakar och vitt tomteskäggsfluff! Och tittade det inte fram en tomte i manshöjd bakom gardinen?
Han lever, tänkte jag. Mannen lever ju!
Sen slog det mig att tjugonde knut åker julen enligt traditionen ut. Ska gubben låta tomten hänga 10 meter över marken genom denna vår och sommar också ?
Vad är det för fel på människan?
Jag var redan sen och borde cykla vidare, men blev stående. Vad är det i den mannen som gör att han inte kan släppa julen? Inte kan gå vidare i sitt liv? Jag svängde in på tvärgatan, stirrade upp mot våningsplanet. Ett fönster skymdes helt av en julgran med enbart röda, stora julgranskulor. Granen var enorm – hur i hela friden han fått in den i lägenheten? Kran? Inhyrda bärare? Barnen? Nä, tänkte jag föraktfullt, de har säkert inte lyft ett finger.
Den mannen - det är tydligt - bär sin dröm om en evig jul ensam.
I ett annat fönster såg jag mer tomteskäggsfluff, mängder av ljusstakar. I rum efter rum såg jag rött. Jag skymtade ett underbart kassett-tak täckt med juldekorationer.
Jag kunde inte sluta titta.
Nu kan jag kan inte sluta tänka på de här tomtarna; den i neon och den som hasar omkring i den enorma lägenheten.
Jag skulle så innerligt gärna veta vem han är. Jag hoppas att min lilla text inte andas det minsta förakt, för det känner jag inte. Bara nyfikenhet. Jag kommer att möta både människan och den passionerade inredningen med största respekt.
Så. Känner du någon som kanske känner någon som känner den, eller kanske de, som bor på Strandvägen…äh, jäklar, jag har ju glömt att kolla vilket nummer huset har.
Jag gör det i kväll.
Tvärgatan heter i alla fall Grev Magni.
Har du vägarna förbi - lyft blicken en aning.
I de rummen bor en hemlighet, tror jag.

Dikt i signad juletid

2008-12-17T04:27:00.000-08:00

Ingen gran inga barn inte en
klapp våga vägra tipp tapp
inget pepparkaksslott inget
hoho ingen fåle i nåt apelgrått
bort med önskelistor lussebröd
Sankt Nikolaus är död ingen
mandel i gröten ingen Staffan
aldrig mera någon stalledräng
ingen bakfull tomte i en
barnasäng inget pappersprassel
inga russin under
skorna ingen stjärna ingen
tärna inget elljustrassel

Modig man

2008-12-17T00:27:00.001-08:00

Lidingös camorra

2008-12-11T06:01:00.000-08:00

I går skulle jag hämta nya kontaktlinser på Posten. Eller Posten förresten, våra paket finns numera i öns tidnings- och spelaffär. Det doftade bryggkaffe och stekt korv. Spelare följde travloppen på tv-apparater eller satt vid runda bord och läste listor. Vid en monitor stod två män: medelålders, ordinärt klädda. Precis när jag skulle ta emot mitt paket hörde jag dem nämna en barndomsvän, en numera mycket känd man. Tankarna tog fart. Vilka var de? Kände jag inte de flesta av min väns vänner? Nu kunde jag inte sluta lyssna, låtsades leta efter bilnyckeln i väskan och blev stående två meter från dem när en av männen sa, uppenbarligen syftande på en av mina närmaste vänner:
-Du vet, han klev av horan och sa att ”det här var ju inte så jävla bra”.

Jag har nyligen genomgått ett begåvnings – och personlighetstest. I slutet på den långa och vänliga genomgången av resultatet avslöjade personlighetstestaren att de hade utfärdat en ”urspårningsvarning” på mig. Ytterst måttlig visserligen, inget att fästa något avseende vid, men under mycket stark press kunde den här egenskapen förstärkas hos just mig. Jag har aldrig i mitt underbara och snart 25-åriga journalistiska yrkesliv kommit ens i närheten av det jag kallar stark negativ stress men under den halvminut som passerade innan mannen avslöjade min egenhet, hann jag måla upp de mest fasansfulla bilder av mänsklig urspårning. Tänk om jag vid mycket hård press blir fullständigt sjövild, tuggar fradga, skriker vidrigheter till människor? Tänk om personlighetstestaren ville varna mig – och kanske min arbetsgivare som ju betalt undersökningen - för att jag vid extrem stress tar till extremt våld? Vad kostar inte en bärsärkagång i form av sjukskriven personal, debriefing, inköp av ny inredning?
Ja herregud, vad vet man om sitt innersta?
Allt det hann jag fundera över innan han klämde ur sig att ”vår undersökning visar att du vid extrem stress kan du bli väldigt kreativ”. Kreativ?! När blev det något att vara rädd för? Jag tänkte att den där urspårningsinformationen hade min arbetsgivare kunnat få väldigt mycket billigare från min mamma som alltid hävdat att jag har ett rikt inre liv, en nåd som är ytterst få förunnad. Men den vänlige mannen menade förstås ”föööööör” kreativ tänkte jag, annars hade det ju inte utfärdats varning på ett så milt men ändå högtidligt sätt.

Detta personliga särdrag i kombination med den chockartade information som de mystiska männen i spelbutiken levererat, triggade igång mig. Visste min väns fru att han gick till prostituerade? Hur hade han kunnat dölja det för oss? Vad skulle hända när pressen fick nys om det? Och vilka var männen som skröt om min kompis besök i horhusen? Såg de inte lite sjaviga, lite… ja…kriminella ut?
Jag hade gått in i öns tidningskiosk/spelbutik/postkontor för att hämta ett paket med endagslinser. Tio minuter senare lämnade jag butiken med information som skulle krossa en man, en familj, ett helt samhälles bild av en älskad människa.
Jag bar en mans liv på mina axlar. Jag skulle förlora en vän. Han sin heder.

Hemma väntade middagen. Mannen var också makens vän. Kanske mer hans vän än min, om jag ska vara ärlig. Jag drog hela historien om kontaktlinserna, hororna, männen i spelhålan, vår vän numera djupt insyltad i den undre världen. Jag var saklig. Maken tittade på mig med sina kloka ögon. Lite bekymrad var han, det såg jag, men märkligt avspänd ändå.
-De där männen, undrade maken, pratade de om bilar?
Bilar, tänkte jag och såg framför mig shoot outs i stulna bilar utanför Konsum där barn och åldringar fick kasta sig handlöst för att undkomma kulorna från k-pistarna.
-Talade de om bilar, envisades maken.
Nä, som jag minns det talade de om en ond, grym värld där våld är vardag och kvinnor skändas. ”Lidingös camorra”, viskade jag men maken ville inte lyssna. Förvandlingen av statliga posten till den privata spelbutiken är genial, tjatade jag vidare. Här kunde de båda männen tvätta svarta pengar vita. Här hade de full kontroll över inkommande paket, kunde styra utförseln av tjuvgods (förmodligen tonvis med knark). Maken spetsade lugnt en bit mozzarella med gaffeln. Jag blev allt mer frustrerad. Menade människan som jag delade liv och just nu en pastarätt med, att bilmekar på någon vis lättare kunde kopplas till prostitution!? Höll maken fullständigt på att spåra ur?
Kanske befann han sig i chock, tänkte jag.
– Du vet, sa han lugnt, den där låga vagnen som bilmekaniker ligger på, som de rullar in under bilar? Den kallas för hora. Märkligt, men så är det. Kan det ha varit så att männen pratade om en vän som var bilmekaniker? Att deras vän, som kanske heter som vår, kollat underredet på en bil med hjälp av en sån vagn? Rullat fram, klivit av vagnen och berättat att bilen var rejält risig? Det kan ha varit kardanaxeln, bromsskivorna, hela karossen kan ju ha rostat sönder. Han kanske just insett att bilen var ett vrak. Då säger man kanske: ”Det här var ju inte så jävla bra.” Kan det vara så?
Jag satt tyst. Stirrade ner i spagettin.
Ja, tänkte jag. Så kan det ha varit. Så var det säkert. Horan var en vagn. Vännen var någon annans vän. Och männen var som vilka män som helst.
Varning utfärdas. Kombinera aldrig postala ärenden i spelbutiker med information som kan fungera ytterst pressande om du är en person med extremt kreativ läggning. Det kan sluta hur som helst. Det kan spåra ur fullständigt. Tur att maken är av det normalare slaget.

Dumma saker jag lyckligtvis inte sagt

2008-12-05T05:29:00.000-08:00

En väns pappa.
Han skulle ha sitt första möte med personalen på det internationella hjälpkontoret i ett hårt drabbat afrikanskt land. Han var deras nye chef, utsänd av FN, och ville göra ett gott intryck, gjuta mod och kraft i de tröttkörda medarbetare han nu skulle leda. Han var en man som klarade –och gillade – att ha många bollar i luften. Det ville han att de skulle veta. Han sträckte ut händerna i luften, log och sa:
-I like to keep my balls in the air.

En vän.
Hon var utbytesstudent i USA och ombads på första lektionen att berätta lite om Sverige; fanns det kanske något uttryck som var typiskt svenskt? Jorå, många svenska talesätt är lite speciella. Hon sa:
-For example, to have a prick over the eye.

En vän.
Han skulle träffa sin pappa och dennes nya engelsktalande fru. Det var första mötet och han var lite nervös. Ville förstås att hon skulle tycka om honom. I trappen träffade han en granne som ville diskutera ombildningen av husets hyresrätter till bostadsrätter. Samtalet drog ut på tiden och han fick bråttom, rusade till restaurangen där pappan och kvinnan väntade, räckte fram handen och flämtade:
-I am sorry I am late, I was talking with a neighbour about making the house into a condom.

Trevlig helg!

Kaos i glaset

2008-12-02T11:58:00.000-08:00

1. Kaos betyder utveckling på kroatiska, kinesiska, finsk-ugriska.
2. Är du en människa som upplever glaset som halvfullt eller halvtomt?

Kunde jag skulle jag utrota dessa två meningar.
Jag hatar dem.
De är meningslösa.
De är pretentiösa.
De används ofta av amatörpsykologer som tror sig veta mer om livet än andra, som tror sig ha kunskapen att utifrån bilden av ett glas kunna bedöma en människa.

Är jag väldigt törstig önskar jag att glaset innehöll mer.
Mer har jag inte att säga om ett glas vatten.

Sommaren i badhuset

2008-12-01T02:03:00.000-08:00

Var på kommunala badhuset med minstingen i går. Medan novembermörkret utanför drog ner sin svarta gardin simmade vi omkring bland frustande valrosshannar (det verkar nästan bara vara pappor som går till kommunala badhus nuförtiden) och stim av smattrande delfinungar. När jag klev in i bastun satt där redan en kvinna med en liten dotter. Rosiga och lite loja, de hade nog njutit ett tag. Samtidigt som jag lät kroppen sakta tina reste sig mamman, sa åt flickan att de skulle hem, middagen väntade. Flickan protesterade men följde lydigt ut i duschrummet med dess vita kakel och alldeles för kalla vatten. Så hörde jag ett strängt vuxet ”inte mer nu!” följt av ett mildare ”ja men snälla”, såg en liten tunn barnarm baxa upp bastudörren och hörde flickan säga:
-Jag ska in till sommaren. Bara lite till.

Levande? Nä, död enligt Jenny.

2008-11-18T02:50:00.000-08:00

Nu är jag visst död igen.
Är man positivt lagd kan man konstatera att det var ett tag sen sist.
Varje tisdag klockan 10 samlas Tidningen Vi till redaktionsmöte i vårt fantastiska tornrum på Riddarholmen. Vi låter ordet gå runt. Varje medarbetare får beskriva hur hans eller hennes liv ser ut. Vi talar om glädjande upplagesiffror, om nya satsningar, diskuterar lågkonjunkturen och försöker ingjuta hopp hos varandra. Vår duktiga webbredaktör Jenny Morelli berömmer oss: besökstalen på hemsidan stiger stadigt. Precis när jag känner mig lite extra glad över att få vara del av detta otroligt kreativa och hårt arbetande gäng ser jag Jennys blick fara runt ringen av människor. (Högst levande människor vill jag tillägga.) Det finns inget elakt alls i hennes röst. Nä, ett skratt, hennes glada händer i luften. Hon säger det inte men jag hör: ”Sorry vännen, nu har det hänt igen. Du skriver för sällan. Du är död”.
Jag kände mig väldigt levande när jag dog.
Men döden kommer plötsligt. Så är det.
De andra Vi-bloggarna, de duktiga, visar foton på virkningar, på ungar, på blommor och annat fantastiskt. Det skriver små snuttar, underbara att läsa. Och det gör det varje dag. Jag tänker att i bloggvärlden råder sannerligen en hets mellan de levande och de kanske snart inte längre levande. Det är ett ständigt spring mellan rikena.
Men nu ska jag försöka häva mig över dödskanten. Nästa gång ska jag skriva om hur jag hämnades på en känd konstnär genom att jämföra hans konst med min sons dagispyssel. Det var orättvist mot konstnären men mest orättvist mot min begåvade son som hade levererat mängder av träbilar och skärbrädor med orden "mamma, god jul, och hej!" inbränt i furun. Gud, vad han producerade. Och så konstnärligt sen. Sonen kom hem med så många svärd, smörknivar, tygbollar och pärlplattor att jag började fundera på om det var riktigt friskt.
I brevet till konstnären skickade jag även tillbaka själva konstverket som jag hade fått i present. Det var kanske larvigt och säkert ett misstag rent ekonomiskt. Varför gjorde jag det? Jo, konstnären hade dragit in mig – eller kanske hellre min familj - i sin verksamhet. Eller snarare, vi blev ofrivilligt en liten del av hans framgångskoncept. Det kändes inte konstnärligt det minsta. Bara konstigt. Jag tänker inte använda ordet kränkt för just det ordet hatar jag. Men han nafsade på min integritet och då reagerar jag starkt. Alltför starkt ibland. Men jag återkommer till det. Så fort jag vaknat till liv. Igen.

Konsten, del III. Den om döden.

2008-11-06T02:17:00.000-08:00

Du som orkade traggla dig igenom Konsten, del I, den om pengar, vet att jag köpte min första tavla av ren girighet. Jag hoppades helt enkelt att värdet skulle stiga. Det var konstens enda uppgift för mig. Hur skulle det gå till?
1. Alla skulle i ett slag inse att konstnären var århundradets geni.
2. Konstnären skulle drabbas av en djup skaparkris, tvärt sluta måla och därmed höja värdet på de få tavlor som han hunnit göra.
3. Konstnären skulle dö. Jag lekte med tanken, det får jag erkänna, och ett visst mått av ärlighet tycker jag att man kan begära i bloggar. Rent teoretiskt kan döden ha en värdestegrande effekt.

Inget hände. Lika bra det. Liv är viktigare än konst, och konstnären själv är säkert viktigare levande än död. Kanske för barn, för vänner. Tavlan som skulle göra mig rik blev i stället startpunkten till en bildningsresa. Det är gott så.

Min andra tavla köpte jag av ömhet. ”La mesa”, bordet på spanska, hänger i arbetsrummet. Ett stort åbäke i lila och ljusgult. Det sistnämnda är visst majskolvar, sedda uppifrån. Ganska obegripligt. Lite grått om jag inte minns fel. Den fraktades i en container från Mexiko. Jag ska ta en bild så att du får se.
Hon som fick mig att köpa tavlan stod i en ateljé där ljuset störtade in genom stora fönster. Hon var mörk och utstrålade en styrka som bara riktigt trötta gör. Hon levde bortom sin trötthet, om jag får uttrycka mig lite högtidligt.
Hon talade om makens konst på spanska.
Konstnären, en svensk man, var representerad på fina museer i Sverige.
Jag hade aldrig hört hans namn.
Nu låg han i rummet intill. Luftrören var fulla med slem som kroppen inte orkade göra sig av med. Jag hade rest ensam till Mexiko där min bror bodde med sin flickvän. Min man kom efter mig. Värmen, äventyret och kärleken - jag har varit lycklig nästan bortom förnuft många gånger i mitt liv. Det här var en av gångerna.
Nu berättade den mörkhåriga kvinnan om tavlorna som hängde på väggarna, stod utmed golvet. Vi talade inte om pengar men alla i rummet visste att samtalet egentligen handlade om pengar. Jag tänkte på henne, på vad som väntade. De nödvändiga men dyra medicinerna, huset som skulle skötas, elen som skulle betalas. Och ensamheten när mannen var död. Ju mer jag tänkte, desto vackrare blev tavlorna. Jag ville vifta med sedelbuntarna och skrika: ”Stopp! Jag ger 1000 kronor för tavlan! 10 000 kronor för livet. Jag betalar 100 000 bara mannen i rummet intill får leva!” Jag ville skicka en signal till livet, till gud, till alla som hade makten att rubba ödet. Låt mannen få leva. Låt mitt ofödda barn i magen få leva. Låt alla som jag älskar få leva.
Min svägerska, som är sjuksköterska, gick in i rummet där mannen låg. Hon satte sig på hans säng, såg hur det var ställt med honom. Så sög hon slemmet ur hans lungor, andningen gick med ens lättare.
Han levde när vi gick därifrån. Hustrun hade fått pengar att fortsätta leva för. Och jag var ägare till ytterligare en tavla.

Jag drömmer som Jean. Som Marie. Gustave. Som Le. Och Clézio.

2008-10-23T06:42:00.000-07:00

I nästa nummer av Vi publicerar vi en liten intervju med årets nobelpristagare i litteratur. När jag försöker lära tioåringen hemma vad han heter för att hon ska kunna chocka fröken, undrar ungen väldigt klokt:
1. Varför har mänskan så himla många namn? Hon räknar dem till fem där Le är extra märkligt. 2. Hur kul är det att heta Marie om man är kille?
3. Varför gör föräldrar så?

Jag har inte läst honom. Den sanningen kan jag gott bjussa på. Människor som ägnar alltför stor kraft åt att dölja sina kunskapsluckor möter jag numera med ett lågintensivt förakt. Kultur-Sverige vimlar av människor som yrar om böcker de inte har läst, filmer de inte sett, dikter de inte förstår. Man blir trött i öronen av alla orden. Yr. Ibland illamående.
Jag förstår inte varför de låtsas. En människa kan inte ha läst allt. Inte hört allt. Inte sett allt.
Det är omöjligt, rent fysiskt.

Jag ska förstås inte avslöja allt Le Clézio säger i intervjun men han berättar bland annat vad han gör när han inte författar.
Jo, han gillar att titta på fåglar. Och han dagdrömmer!
Ni som följt denna tramsiga blogg vet att jag också dagdrömmer. Ni vet att en del i min omgivning anser att dagdrömmande inte hör hemma i vuxenvärlden. De mest illasinnade förväxlar oss dagdrömmare med dagdrivare.
Men bryr vi oss, Jean-Marie och jag? Nä. Vi sitter bland fågelkvittret och drömmer oss fria.

Konst, del I. Den om investeringen.

2008-10-20T06:10:00.000-07:00

Jag var fattig när jag bestämde mig för att investera i konst. Ordet relativt är på sin plats här. Jag svalt inte. Jag levde i en samtid som var ljus och hade tid att planera för en framtid, som jag också trodde skulle bli ljus.
Men pengar till annat än det absolut nödvändigaste hade jag inte.
I min värld hör inte konst dit.
Jag är uppvuxen på Lidingö. Om du är fördomsfullt lagd har du kanske redan bilden klar för dig; en sekelskiftesvilla, parkliknande tomt, salonger fyllda med tavlor. Glöm allt sånt. I mitt barndomshem hade vi kartor på väggarna och en turistbonad från Egypten förställande en dromedar samt en tavla föreställande pappa. Jag kunde ligga under bonaden i timmar och drömma om öknen. Porträttet var naturalistiskt så till vida att man såg att det föreställde ett manshuvud men vad det hade med min pappa att göra vet jag fortfarande inte.
Vi var ändå väldigt stolta över bilden som skulle föreställa far.
Varför dromedar på en bonad? När pappa var ung tröttnade han på att klafsa omkring på myrarna i Västerdalarna och rymde till Göteborg för att ta hyra på en båt. Han ville se världen, företrädesvis världen kring Östersjön, men kunde inte engelska och fattade inte att han att skrev på för en resa över Biscaya och vidare till Egypten.
Det blev en lång resa. Både för honom och dromedaren.

Nå, till min investering.
Jag var väl cirka 20 när det slog mig att jag skulle försöka tänka bortom det omedelbara behovet av ytterligare ett par byxor. Jag hade varit på en middag, en av gästerna var konstnär. Trevlig konstnär till och med, och man ska aldrig underskatta trevlighet vid köpbeslut.
Senare fick jag höra att konstvärlden - vilka den nu bestod av - t r o d d e på mannen. Det vill säga, mannens begåvning skulle en dag komma att mätas i pengar. Så läste i alla fall jag undertexten och tolkade middagsgästernas nickande. Någon skulle casha in, vad det led. Det var allas förhoppning.
Även konstnärens, tror jag.
Och inte minst min.

Jag gick på vernissage. Möttes jag av dystra målningar i grått, svart, vitt och grönt. ”Tur att jag har fantasi”, tänkte jag. ”Den här bilden får bli rasande forsar. Den här hav och himlar. Kanske hittar jag till och med en dromedar i eländet.”
Man kan säga - helt riktigt - att jag inte förstod konsten.
Man kan också säga som det var:
Att jag inte tyckte om den.
Precis när jag tänkte lämna galleriet för att ändå satsa på jeansen klev en konstförening in. De vandrade lokalen runt, parkerade sig till slut framför den tavla som jag tyckte minst illa om av alla de tavlor jag egentligen starkt ogillade.
”Hmm” sa den som uppenbarligen var konstföreningens ordförande. ”Intressant” sa en dam. Jag hörde dem humma. Såg deras huvuden göra ett sista beslutsamt och gemensamt knyck. Då! Rusade jag fram till galleriägaren, pekade på den tavla hela konstföreningen just bestämt sig för och sa högt:
-Den ska jag ha!
Jag berättade om köpet för mina vänner. Några skrattade. Några kommenterade det förslagna i mitt beteende. Några, som verkade kunna konst, försökte sig på tolkningar. Inte i någon fanns en vilsen dromedar eller en visslande fors. Andra, som inte brydde sig vidare om konst, sa att konstnären i alla fall inte snålat med färg. Någon ogillade att jag hade döpt min tavla för kluddet.
Jag har tavlan kvar.
Har jag blivit rik på min investering?
Nej.
Har jag blivit lycklig av min konst?
Inte särskilt.
Har jag ångrat mitt köp?
Aldrig.
Varje gång jag hör konstnärens namn hajar jag till. Genom tavlan har jag motvilligt, kan man säga, följt en svensk konstnär men också hans kollegor och rivaler. Plötsligt kan jag sätta in hans tavla i ett sammanhang. Nu kan jag ord som proveniens och a tergo. Det han målat efter kluddet tycker jag är bättre - nu kan jag förklara varför. Min kallhamrade investering blev helt enkelt startskottet till en privatfinansierad bildningsresa.
Igår kom katalogen från auktionsfirman Bukowski - ”Modern + contemporary & design”. Jag läste - och där fanns han ju! Eller i alla fall hans tavla. Det är en lika dyster sak som den jag har på väggen. Men utropspriset! Jag skulle kunna köpa drösvis med byxor för pengarna. Eller vackra bonader med dromedarer.

P.S. Bukowskis kataloger, som ges ut inför deras auktioner, är fantastiska. Auktionerna är öppna för allmänheten. Här finns massor att lära: om konstnärer, svenska och utländska, om design genom tiderna, om mattor, smycken, kläder. Har du möjlighet, läs dem. Eller gå dit och vidarutbilda dig.

Konst? Nä, pengar, hat och döden!

2008-10-17T01:49:00.000-07:00

Jag ska skriva om konst. Bli inte rädd nu. Det kommer inte vara invecklade betraktelser om spatiala rum utan handla om:
1. En investering.
2. En hämnd.
3. En nära döden-upplevelse.
Jag delar upp berättelserna. Vår duktiga webbgeneral Jenny Morelli menar att en blogg ska vara kort. Hon är även en lysande psykolog för hon skriker aldrig över storrummet där vi arbetar:”Stina, du skriver för j-a långt! Ingen, absolut ingen, orkar läsa dina tröttande bokstäver staplade på varandra!”
Nej, Jenny låter blicken vänligt fara över alla i rummet och kvittrar att det nu är klarlagt att de mest lästa bloggarna är korta och innehåller bilder, samt känslor.
Jag vet att hon tänker på mig och jag är tacksam för att hon framför kritiken så fint.
Tyck inte synd om mig. Det gör inte jag.
Varför plötsligt skriva om konst?
Ingen aning. Kanske för att jag cyklade extra fort i morse. När jag var på väg över bron till fastlandet hade kylan precis krupit ur kläderna och kroppen. Jag var glad, såg det ångande havet och tänkte: ”Som en tavla! Ja minsann, jag cyklar i en tavla!”
Det och Bukowskis två tunga kataloger med titeln ”modern + contemporary art & design”, som damp ner i brevlådan igår, ligger till grund för Konst, del I, den om pengar.
Så fort jag får tid skriver jag.

Dumma saker man säger, del I

2008-09-23T00:31:00.000-07:00

Jag växte upp med en älskad hund: blandras, intelligent, fina vallegenskaper.
För att den här berättelsen ska bli begriplig är det mycket viktigt att jag avslöjar hundens ras.
Glöm därför inte bort namnen nu:
Lunnehund och norsk buhund.
Två urgamla nordiska raser i en fantastisk blandning.

På en fest talade vi om hundar och då hände det som händer mig ibland. Jag förlorade mig i andra tankar. Jag har, som en del stackars läsare av denna blogg blivit varse, redan skrivit om mitt dagdrömmeri. (Ältat, skulle en del säkert hävda.)
Men medan dagdrömmeri är en aktiv handling, en medvetet riktad avslappning kan man säga, handlar det här mer om en partiell nedsläckning av hjärnan.
Jag vill hävda att jag sover trots att ögonen är öppna.
Man ska inte sova på fest.
Det är oartigt, särskilt att sova under middagen.
Det hela ter sig dessutom extra konstigt om man är spik nykter.

Nå.
På festen tittade jag på min bordsherre. Jag såg hans mun röra sig. Jag hade säkert berättat att min älskade hund nu var död. Att hunden betytt oerhört mycket för mig. Så hörde jag plötsligt mannen tala väldigt högt, väldigt nära mig, och insåg att jag måste ha tagit några sekunders mikrosömn. Han försökte helt enkelt väcka mig med en fråga.
Det måste ha låtit ungefär så här: (Jag illustrerar med hjälp av bokstävernas storlek.)

-Vad var det för ras på din hund?
-Vad var det för ras?
-Vad var det för ras?
-Vad var det för ras?
-Vad var det för ras!?

Då! Vaknade jag! Sa:
- En korsning mellan lunnehund och norsk fjordlax. Två urgamla nordiska raser.

Sen tvärdök jag i tallriken.
Tur att det inte var soppa.

Till min son; somt jag inte har berättat

2008-09-11T04:46:00.000-07:00

En kväll ville maken och jag veta lite mer om sonens liv (ja, främst om hans fredags- och lördagsnätter). Vad gör han? Vilka gör han det med? Vi kände oss plötsligt utanför och ville att han skulle tala med oss.
-Varför då? svarade han. Ni berättar ju aldrig vad som hände när ni var 17. Jag vet ingenting om hur ni hade det när ni var unga. Ingenting!
Berättar – aldrig!? Jag?! Har jag inte strösslat med historier ur mitt liv?
Frågar du maken skulle han svara: ”Jodå, alldeles för ofta.”

När jag cyklade till jobbet i morse tänkte jag vidare. Kanske har sonen rätt? Har mina anekdoter stannat vid de milda åren, de före 12? Hängt fast vid det sockersöta; dagarna i blåbärsskogen, sommaren då vi lekte flottare i Dalarna, överlevnadsblandningen av nötter, russin och krossad choklad från Winner som mamma stoppade i anorakens bröstficka när första snöstormen kom till ön och vi skulle ut och leka. Jag, som kände mig lite svag redan i farstun, var tvungen att stärka mig med både min egen överlevnadsblandning och lillebrorsans. Han var så rund och go och livlig ändå.
De är minnen - halvt verkliga, halvt fabricerade – som jag tycker att jag generöst delat med mig av. Men frågan är: Vad hände åren efter de sockersöta? Har jag listigt rasslat förbi dem för att göra mig lite finare? Lite bättre?

Jag flyttade hemifrån tidigt, till ett stort hus av pepparkakstyp från 1908. Säkert k-märkt. Ägarna skulle till Schweiz och rädda världen via något FN-organ. De hade tidigare räddat världen i Afrika och senare i England. I våra ögon var de hjältar (i ärlighetens namn mest för att de lät oss fem ungdomar ta hand om huset medan de var borta).
I hyresavtalet ingick även en hund och en segelbåt.
Fortfarande i dag förstår jag inte varifrån dessa föräldrar hämtade sitt mod. Mamman är psykolog - borde hon inte haft insikt i 17-åringars hjärnor? Pappan - läkare. Herregud, borde de inte ha förstått?

Nå.
Här, min älskade son, är några saker som hände för länge sen. Här alla vuxna som vojar sig över dagens ansvarslösa ungdomar. Jag tar den korta listan:

1. Huset brann. Inte hela men delar av övervåningen och taket. Vattenskadorna letade sig neråt i trossbottnar och golv.
2. Båten seglade på ett grund.
3. En månadslön försvann. Någon av oss hade slarvigt lagt pengar på hallbordet strax före en fest och plötsligt var de borta. Det visade sig att hunden käkat upp hela sedelbunten. Vi ringde polisen, de gav oss rådet att leta hundbajs i trädgården och sen skicka hela klabbet till Kriminaltekniska laboratoriet, SKL, i Linköping. Kunde man bara hitta några sedelhörn skulle vi få ut pengar på försäkringen. (Fortfarande i dag hör jag hur man skrattar sig igenom personalmöten och fikaraster på alla Sveriges polisstationer när den här historien berättas.)
4. Allt av växtkaraktär dog. Antingen var vi olyckligt kära och tappade greppet om det levande. Eller så lyckligt förälskade att vi gav fan i blommor och blader.
5. Hunden började gå i cirklar på hallmattan. Stannade aldrig. Skickades till hundpsykolog i Uppsala. Återkom inte.
6. En morgon hittade jag en liten människa på hatthyllan. Hon sov. Fortfarande i dag vet jag inte vem hon är.
7. Vi drack. Vi gjorde annat. Det fanns ibland ingen hejd på eländet.
8. Slutligen imploderade septiktanken. Hela härligheten föll ihop och fick grävas fram.

I ärlighetens namn ska jag säga att vi var strävsamma i det vi just då höll på med; plugg eller jobb. Det var, vill jag hävda, inte fullständigt tomt i skallen på någon av oss. I dag är alla ansvarsfulla medborgare och trevliga typer överlag.
Segelbåten lagades och såldes. Hunden är dess värre, men helt naturligt död. Huset är i dag anslutet till kommunalt vatten- och avlopp. För några helger sedan firade fastigheten Tallen 100-årsjubileum. Vi var bjudna.

Tänk så lite som möjligt

2008-09-03T06:52:00.000-07:00

För ganska många bloggar sen skrev jag om mina dagdrömmar. Att tanken plötsligt bara vinglar iväg. Jag drömmer ofta att jag äger städer, länder, platser i himlen, att jag räddar livet på människor. En gång drömde jag att ett gigantiskt transportflygplan cirklade över vår tomt. Plötsligt öppnades en lucka och ut virvlade enorma mängder miljondollarsedlar (det fanns sådana i drömmen, sedlar breda som albatrossvingar). Jag stod i grönskan och kunde inte göra annat än se hur min trädgård pengabombades av främmande makt. Äppelträd, vinbärsbuskar och barn försvann under de prasslande sedelmassorna. Som en höstdag då en plötslig frost nyper löven av alla träd. Förmodligen var hela aktionen ett tack för tidigare utfört stordåd.

I min förra blogg garderade jag lite fåfängt, kvittrade att det säkert finns en psykiatrisk diagnos för mitt beteende. Varför räddar jag livet på människor? Varför får jag alltid egna fördelar i mina drömmar?
Frågorna är adekvata, men svaren bryr jag mig inte om det minsta. Skulle jag drömma att allt gick åt helvete vore jag ju ingen dagdrömmare utan en mardrömmare (nytt ord!). Vem vill vara det?
Nå. Jag hävdar, utan någon som helst medicinsk bakgrund, att jag är rimligt frisk.
Nu har jag fått många reaktioner.
Någon sa: ”Åh så fantastiskt! Jag skulle också vilja kunna drömma mig bort. Det verkar så befriande ovuxet.”
Någon skrev: ”Jag dagdrömde alltid som barn men jag har tappat förmågan. Jag saknar det så.”
Någon bad till och med om goda råd, av typen: ”Fyra steg till ett fungerande dagdrömmeri. ”
Jag har inga råd att ge.
Men reaktionerna fick mig att fundera. Många nämnde nämligen det ovuxna i beteendet. Det verkar mena att bara barn dagdrömmer. Jag gick tillbaka i minnet: Fanns det något när jag var barn som jag trodde att jag absolut inte skulle göra som vuxen? Något som inte var vuxet?
Svaret är: Nästan allt.
Jag trodde till exempel i min barnsliga naivitet att alla stora beslut i livet skulle vara väl förberedda. Att ett gigantiskt tankearbete, långa diskussioner och en gedigen research med minst 15 samtal till berörda instanser alltid föregick ett VIKTIGT BESLUT. Man skulle gärna ha högskoleutbildning, i alla fall något eftergymnasialt för att klara av beslutsfattandet.
Men nu inser jag hur fel jag hade.
Inte ett stort beslut i mitt vuxna liv har jag lagt mycket tankemöda på. Betyder det att jag är en virrpanna? En människa utan förmåga till logiskt tänkande? Nä, inte alls. Jag är hur sorterad som helst, finns inte ett glapp mellan synapserna vad jag vet.
Än, får man kanske tillägga.

Nu ger jag dig några exempel på livsviktiga beslut jag fattat utan att tänka (ja, du fattar vad jag menar):

1. Bostad. Villan köpte vi efter att jag hade sett den en gång. Maken ville snickra och på visningen kunde jag konstatera att hela huset var av trä. Mycket att göra med andra ord. Vi slog till. Ingen av oss hade fast inkomst.
2. Barn. Alla ungarna kom till utan minsta planering. Vore jag religiös skulle jag börja varje dag på knä i tacksamhet över dessa tre underbara, helt oplanerade människor.
3. Jobb. En del kvinnor, särskilt yngre tror jag, ägnar mycket tid åt så kallade karriärstrategier. Det verkar betrakta livet i tydliga steg som alltid leder framåt, alltid uppåt. Jag tänker varje gång jag byter jobb: Sköter jag nu detta efter bästa förmåga så ordnar det sig nog med karriären vad det lider.

Är jag naiv? Dum i huvudet?
Jag tänker att det mesta löser sig.
Sorgerna kommer ändå.
Har du – ung eller gammal – som orkat läsa ända hit någon åsikt om mina tankar kring vådan av alltför mycket planerande? Maila gärna.

Leverera - eller dö!

2008-08-27T05:12:00.000-07:00

Nu viner bloggpiskan på redaktionen igen. Jenny Morelli, vår webbredaktör, vädjade till oss spontanbloggare på ett möte. Eller vädjade förresten…får man med orden ”ni är döda!” i en vädjan så inser nog varje vettig människa att det snarare handlar om en mycket skarp uppmaning. Till vad? Att skriva förstås.
Enligt bloggdramaturgin dör man nämligen om man först börjar skriva och sen plötsligt upphör, exempelvis under en kortare semester. Bloggare får inte ta ledigt, enligt Jenny. Eller snarare, det är klart att de får men de ska sammanfatta väder och vind, middagar och människor (helst kända) som de mött under ledigheten. Helst ska de visa bilder på hela klabbet. Allt ska uppdateras 2-3 gånger dagligen.
Jag tänkte, när jag krampaktigt vred servetten i händerna, att bara i en genomsjuk värld är någon intresserad av min semester.
Nu eldade Jenny upp sig (mindre luttrade skribenter skulle i det här skedet inte ha förmåga att läsa in det faktiska berömmet i hennes ord):
-Men var inte så ambitiösa människor! Ni behöver inte skriva så himla långt varje gång! Skriv sämre! Mindre genomtänkt! Bara skriv!
Herregud, tänkte jag, vi har fått en femtekolonnare på redaktionen. Mindre ambitiöst? Sämre?? Finns det en sämre nivå än den jag befinner mig på? Hur lågt vill hon att jag ska sjunka? Hoten växte i min trötta redaktörshjärna, huvudvärkens epicentrum låg nånstans i tinningsloben.
-Men… men..om vi inte har nåt att skriva om då? stammade jag. Och exakt hur kort är kort?
-Äh, skriv vad du åt till lunch! Bara skriv!
Efter mötet försökte jag sammanfatta:
Det finns bara två lägen i livet.
Leverera. Eller dö.

P.S. Till lunch, som åts under ett arbetsmöte med mediabloggaren Olle Lidbom, fick jag en god kycklingsallad som Susanna Berglid hade beställt. Den bestod av kyckling förstås men även gröna bönor, rödlök, tomater och gurka. Jag drack vatten till. Två glas faktiskt. Det var gott. D.S.

Harmoni? Nä, en spark i duktiga mamma-magen

2008-07-22T06:04:00.000-07:00

Jag frågade sonen igen.
Det var juli och vi hade plockat kantareller. Han var väl elva.
Nu är det viktigt att det här inte hamnar snett från början. Jag gillar att plocka svamp. Så långt är allt rätt. Jag älskar min son. Därom råder inga tvivel. Men svamp plockar vi sällan tillsammans. Räknar vi bort de få gånger det hänt kan man väl sammanfatta just den aktiviteten med ett aldrig.
Nu hade vi gjort det två dagar i rad.
Jag strålade. Den lilla korgen var full. Jag tänkte där vi travade omkring i skogen på ön: ”Vilka dagar! Så roligt att vi hinner prata, skratta. Så fint att jag kan ge…”
Något mer än vanlig lycka smög emellertid sig in i tankeflödet. Något belåtet, ja, något lite självgott. Mitt i allt det fina kände jag mig plötsligt så d u k t i g. Inför vem? Sonen? Jag hade knappt hunnit tänka ordet svampmacka förrän jag glömde honom och solen och blåbärsriset. I stället la jag all min kraft på att bocka av i min mentala mamma-bok, den som läses upp hos shrinken vid 50 eller hos Sankte Per om man är lagd åt det hållet, han ni vet vid porten.
Jag hade presterat. Igen.
Jag är en person som presterar. Det skäms jag inte för. Jag är till och med stolt över förmågan att leverera men när det gäller barn (alltså utöver sånt som barn bör kunna kräva av oss vuxna i form mat, närhet, vatten, värme och rimligt hela kläder) så tycker jag att det är dåligt att tänka i termer av duktighet. Det är ganska kackigt, om jag ska vara ärlig.
I stället för att njuta började jag jämföra mig med andra. Vilka skulle jag berätta svamphistorierna för? Vem skulle jag kunna trycka till en aning? Kia, Eva, Lena? Möjligen. Mamma? Aldrig, funkar inte. Cecilia? Nej, hon plockar säkert svamp med sina ungar. Eller simmar. Eller pusslar. Jag kalkylerade och sonen förvandlades till staffagefigur i min mammaframgångssaga.
Det känns lite skämmigt att skriva det här men jag gör det i alla fall. Varför? För jag vet att många andra känner likadant. Och för jag ju vet att hämnden kommer. Barnets hämnd. Läs vidare – om du orkar.
Nästa dag längtade jag efter repris. Ville förädla, göra de enskilda händelserna till något större. En gång är ingen gång, heter det ju. Två på väg att bli en vana. Tre är något inbyggt, livsnödvändigt. Nästan genetiskt. Jag ville att våra svampstunder skulle vara nödvändiga.
Så jag frågade igen:
-Du, ska vi gå ut och plocka svamp?
Pojken såg på mig med sina fina ögon. Tyst stod han. Länge. Kanske hade jag varit lite för ivrig? Hörde jag inte en liten suck precis innan han skulle svara? Så knallade han iväg mot stövlarna i hallen, grabbade tag i korgen, vände sig för att se om jag kom efter och sa mycket lugnt:
-När tar smärtan slut?
Så gick han ut.

Sju punkter från grötig hjärna + fyra extra

2008-07-14T03:20:00.000-07:00

Har vi helt tappat greppet om tiden? Har jag?
Vart tog årstidernas lugna grepp om dagen och natten vägen? Alla uttryck som sätter tiden på plats? Livet på plats. Ord om månens olika faser finns numera bara i korsord. Vem har koll på ny och nedan? Inte vi. Inte jag i alla fall. (Självklart ska jag inte dra in varenda svensk i min grötiga tankevärld.) Men månen, hävdar jag, vimsar mest hit och dit. Och stjärnorna sen. De bara kommer och går.
Och plötsligt är det vinter.
Nä, vi behöver struktur. Äh, nu gjorde jag det igen. Drog alla över den berömda kammen.
Jag. Behöver struktur. Jag behöver lära mig vissa saker.
Här är mitt kontrakt med livet. För att få lite mer kontakt med livet.

1. Se till att ha hunnit andas rejält innan du dör.
2. När första blåsippan syns i hasselskogen: häng undan vinterkläderna. När syrenbusken står och svajar med allt sitt lila: ta ner sommarkjolarna från vinden. Tänk säsong.
3. Lär dig att känna igen fem småfåglar. Ta reda på hur de flyttar. Och vart. Tänk bortom vanliga charterorter som Ibiza och Mallis. Fåglar flyger enorma sträckor har jag förstått. Det här är en ganska tråkig punkt, det medger jag. Och ett mycket litet antal djur att specialstudera men för mig går gränsen vid fem. I alla fall när det gäller småfåglar. Jag är närsynt och utan glasögon förvandlas en örn lätt till en jäktande humla. Dessutom är jag faktiskt ganska ointresserad av fåglar men jag har förstått att det finns något större i de flaxande vännerna.
4. Ät snö fast du säger till barnen att man kan dö av det. Nåja, halvdö. Låt barnen tugga vidare på sina snötunga Lovikka-vantar. Det är gott. Och billigt.
5. Jordgubbar på sommaren. Äpplen på hösten. Tänk säsong.
6. Lek mera. Barnlekar och vuxenlekar. Alla lekar.
7. Kissa utomhus när möjlighet ges. Tänk säsong.

Mina extramål, vid stunder av obändig energi:

1. Lär dig att byta däck på bilen. Låt inte fadren göra jobbet. Eller maken. Eller sonen. Och nej, det är inte troligt att domkraften brakar ihop just när du av någon anledning har krånglat dig under bilen. Ytterst få däckbytare, statistiskt sett, dör mosdöden.
2. Försök att förstå njutningen med att kitta fönster. Nu kan det här låta lite skrytigt men mitt totala fönsterinnehav uppgår till 63 stycken. Med spröjs. Jag har i ärlighetens namn kittat under tio. Vi talar ental trots detta enorma utbud av fönster. I framtiden ska råda jämlikhet även på kittningssidan. Annars får jag ställa sängen vid fönstret och dö i kallraset. Rätt ska vara rätt.
3. Prata inte så mycket innan du hoppar i vattnet. Du tröttar ut dina medbadare. Hoppa bara i. Östersjöns vatten blir inte varmare av kallprat.
4. Räds ingen människa. Möt de onda med ett: ”Hipp, hopp, hej! Du skrämmer inte mej!”

Tråkig? Nä, nyförlöst!

2008-06-17T06:24:00.000-07:00

Det är flera kvinns på redaktionen som väntar barn. Må det gå väl för varenda unge. När jag ser en bild på en nyfödd tänker jag alltid på maken. På vad han ville göra med vår yngsta. Den nyfödda vägde väl ungefär som två mjölkpaket. Ja, lägg på en tre deciliters vispgrädde så närmar vi oss verklighetens bebis.
Söt som en blomma förstås.
Ett mirakel tyckte vi då. Och tycker fortfarande.
Men liten var hon. Och jag nyförlöst. Lycklig så klart, men lite skör får jag tillstå.
Så kom maken på att han ville föreviga hennes unika litenhet.
Hur tänkte han? Jo, han skulle lägga en tändsticksask bredvid flickebarnet för att fotografiets betraktare lättare skulle förstå hur ynklig hon var. Inget märkligt alls egentligen. Men nu kommer tricket. Maken ville ta en ask med den berömda solstickepojken - fast av en större storlek! Så att flickan skulle framstå som ännu mindre. En optisk villa, kan man säga. Ganska smart, tyckte jag. En rolig idé – kanske lite pikant - men rolig. Hennes litenhet var ju ett faktum och inte skulle hon må dåligt av att ligga på en mjuk filt och bli fotograferad bredvid en tändsticksask av det något större slaget.
Hade han frågat då hade han fått ja.
Men sen. Sen spårade allt ur.
Vi hade ätit kyckling. Underbar kyckling lagad i lergryta med morötter i lagom bitar och lökar. Kycklingen blev saftig, köttet liksom rann av benen. Krispig yta. (Maken lagar väldigt god mat.) Ris till, tror jag. En sallad.
Nå. Kanske inspirerad av den lyckade måltiden ville han nu plötsligt ta Römertopfen (grytan heter så), lägga i den nakna bebisen och fotografera. Grytan skulle diskas ordentligt först förstås och visst skulle han bädda mjukt under henne. Vid minsta lilla pip skulle han självklart avbryta.
Han är inte tokig på det viset.
Roligt?
Nä. Det gick så oerhört fort för tanken att förvandlas till en mycket verklighetstrogen bildsekvens i mitt huvud. En bebis, min bebis, i en lergryta. Naken. En liten klick smör. (Grejen med mat i lergrytor är just att det inte behövs så mycket fett.) Låg värme som gradvis ökas. Ris? Potatis?
Ni hör. Römertopfen sätter igång sjuka tankar.
Riktigt sjuka tankar.
Plötsligt skrek hela mitt system nej! Varje hormon i kroppen laddade för strid. ”Åker ungen ner i en gryta, vilken som helst i det här köket, så åker du på en jävla smäll!”
Så reagerar kroppen hos en nybliven trebarnsmamma.
Man slåss. Eller dör.

Så här långt i texten får jag plötsligt kalla fötter. Tänk om jag hittat på allt? Om jag överdrivit kraftigt? Det är ju ganska länge sen nu. Tänk om jag efter kejsarsnittet varit så förvirrad att jag helt enkelt hämtat detta makabra minne ur ett töcken av smärtstillande medel?
Men om det är sant – och jag skriver det? Kommer folk tro att jag lever med en fullständig blådåre, en barnamördare som garnerar lik med rosmarinkvistar? Måste jag stå till svars för mitt val av man?
Precis i det här skedet av skrivandet var jag tvungen att ringa honom:
-Hej, jag bloggar och funderar på att skriva om den där lergrytan du vet, ja, när du ville lägga…
Det blir tyst i luren. .
-Ja, om du inte vill det så gör jag det inte så klart. Tyckte bara det var en bra en ganska rolig historia. För att avdramatisera det här med barn lite…
-Skriv du.
Sen blir det tyst. Som om det ändå finns en tveksamhet i hans ja. Och jag ångrar redan att jag dragit upp det gamla minnet.
Så säger han, plötsligt ivrig:
-Men du, glöm inte det där med morotsstavarna! Och löken som jag hade tänkt skära och lägga lite vid sidan av… som fina klyftor kring henne. Rosmarinen! Glöm för sjutton inte rosmarinen!

Morbid? Nä, samhällsintresserad!

2008-06-12T04:28:00.000-07:00

-Du är ju helt morbid!
Det är mamma som reagerar.
-Kalla det gärna särintresse om du vill, svarar jag, men jag tror inte att jag är ensam.

Jag vet att jag inte är ensam. Min äldsta dotter är likadan. Vi hänger över morgontidningarna; jämför årtal, dikter, symboler och dödsorsak. ”Titta, en sko och ett kors! En kristen skomakare? Och här då, två dödsrunor för samma person. Med olika namn bland det närmast sörjande. Hur ”närmast” kan man vara? Vad tror du mamma – släktfejd, uppslitande skilsmässa?”
Vi har det bra, ungen och jag.

Vi suckar förstås tungt över barnen som inte finns mera. Den sorg en förälder måste igenom - en syster, farfar, mormor, ja, alla som bäddat kring den lilla - är inte jag människa att formulera.
Ett tag samlade dottern och jag på 1800-talingar, alltså människor födda i förrförra seklet.
Vore jag lite mer statistiskt lagd skulle vårt intresse kunna resultera i fina tabeller och diagram för vi räknar år, försöker föreställa oss all teknik som kommit, all välfärd, alla reformer och framsteg. Vi jämför namn och födelseort. Numera hittar vi emellertid sällan 1800-talingar. Vill man skämta, lite göteborgskt kanske, kan man konstatera att en epok gått i graven. Bokstavligen.

Har vi inte en alltför högtidlig inställning till döden? Är vi inte för ödmjukt tassande? Visst är det ett mirakel att vi föds, men är det inte ett lika stort mirakel att vi slutligen dör?
Jag menar, tänk att hasa omkring på jorden i 3000 år? Hur många tusen självdeklarationer blir inte det? Hur många borttappade nycklar, olyckliga kärlekar, oöverstigliga tandläkarräkningar? Det är några tusen för många, i all fall för min smak.
Jag tycker att vi borde ägna mer respekt åt själva livet. Åt de levande. Där finns ju fortfarande möjligheter till förbättring. För den som klivit vidare är det ju, i alla fall med min mer naturvetenskapligt lagda inställning, inget att be för.

Och vi hädangår och vi avlider. Ytterst sällan berättar vi om någon som dött knall och fall. I Stockholm kilar man vidare, men det känns nog numera som en replik i en pilsnerfilm. Vi pratade om det där en gång, pappa och jag. Han är från västra Dalarna. Där har man ett uttryck som är långt ifrån högkyrkligt. När en människa dött säger man (eller säger pappa i alla fall) att den döde har [kållnat krindj rovrindja]. Det ska läsas med tjocka l och lite schwung. Det betyder ungefär - i en mycket fri översättning - att människan har kallnat i röven, det vill säga att slutmuskeln har slutat fungera. Uttrycket är långt ifrån poetiskt, det medger jag, men i alla fall klargörande. Och inte blir det bättre om man försöker linda in dödsbudet med ord av högre valör. Hur skruvat skulle det inte låta om prästen sa att ”efter ett långt och lyckosamt liv har nu de peristaltiska rörelserna hos Åke stillnat för gott”? Rör man sig i kroppens nedre regioner blir det sällan poetiskt, men i verkligheten är förstås en fungerande tarm lika vitalt som ett pulserande hjärta… och sagt på klingande dalmål, med värme i ögonen och ett milt leende förmedlar uttrycket ändå en väldig respekt för den avlidna. Men även för oss som har turen att få en ytterligare dag. I livet.

En gång läste jag en nekrolog över en lyckad man. De flesta nekrologer handlar ju om dem, de lyckade. Jag följde mannens framgångar lite förstrött men så plötsligt dök ett ord upp som fick mig att vilja närläsa texten. Mannen hade vuxit upp i en billåda. Genast tog det fart i huvudet. Hur ser en sån låda ut? Vart tog bilen vägen?
Hur bor man i en låda (det gällde ju inte bara mannen utan hela hans familj)? Ja, du hör. Nekrologen väckte frågor. Relevanta frågor. Jag grunnade på det där lådhemmet ganska länge. Så råkade jag nämna det för pappa och efter en nanosekund kontrade han med ett helt frågebatteri.

- Varifrån var mannen?
- Göteborg, tror jag.
- Jobbade hans pappa vid hamnen?
- Ja, kanske.
- När var han född, hur många var de i familjen, stod det något mer om bilar? Fabrikat? Årsmodell?

Nu hade jag ju inte memorerat hela nekrologen utan bara själva ordet billåda, men pappa hade allt klart för sig. Mannens far arbetade vid hamnen i Göteborg, menade han. Lastade och lossade. Ibland tog mannens far emot importerade bilar. Förr i tiden var det vanligt att finare bilar, säg från Amerika, transporterades på båt i specialbyggda lådor av trä. Fina lådor. Fint trä. Det rådde bostadsbrist. Mannens far hade fått, eller för en billig peng kommit över, en låda. Nöden har ingen lag.
-Så var det säkert, sa pappa. Se lådan som en friggebod. Det är inte många som bor i friggebodar, men kniper det så går väl det med.

Tänk vad man kan lära sig av nekrologer. Bra nekrologer. Här finns berättelserna - inte bara om en enskild människa utan om samhället i stort.

P.S. Läs Ingemar Unges blogg i ämnet –lysande. D.S

Tokig? Nä, ambidexter!

2008-06-11T04:24:00.000-07:00

Jag kan skriva med båda händerna. En del ser det som ett tecken på en intelligens utöver det vanliga.
Det får de gärna fortsätta med.

Ibland på möten när jag antecknar och ena handen tröttnat, byter jag. Det är klart att det väcker lite uppmärksamhet. Pennans nästan omärkliga vandring från vänster till höger hand - och vice versa - kan lätta upp den tristaste av dagordningar. Man får en stund att hämta sig, diskutera varandras egenheter och tillkortakommanden.

Det finns ett fint ord för det där med händerna som jag lärde mig på ett tåg i Europa. Jag satt - drabbad av ett ungdomligt djupsinne utöver det normala - och skrev obegripligheter i en tjock dagbok. Mitt i en mening av typen ”Varför lever jag?” växlade jag hand.
Då skrek damen mittemot: ”Oh look! She´s ambidextrous!” Och plötsligt återfick jag livslusten. Det blev en väldigt trevlig tågresa.

Jag tillhör alltså de ambidextra. Det är - har det visat sig - imageskapande. Till de ambidextras fördel. Men har det med intelligens att göra?
Nä, tror inte det.
I mitt fall handlar det om skräck inför överheten och en viss, på gränsen till patologisk, ihärdighet.
Någon sa till mina föräldrar (jag tror att det var rektorn) att min vänsterhänthet var ett problem. Det blev plötsligt väldigt viktigt att räta upp mig inför framtiden. Styra mig rätt i all godhet. Mamma och pappa sa: ”Varsågod, styr upp ungen – om ni kan.” Det tillkallades expertis. Det tilldelades resurser i form av en bestämd tant, randiga papper, blyertspennor och en herrans massa suddgummi.
Det tog ett år att få skrivstilssnirklarna på plats. Ni som är över 40 minns kanske papperna, de där med blå ränder? De tjocka och mellan dem de smalare? Några skrivstilssnirklar skulle stanna vid de tunna linjerna. Andra skulle precis, men bara precis, snudda de tjocka strecken.
Gud, vad man slet med millimetrarna.
Nå. Jag var ambitiös, drunknade nästan i suddrester och fullklottrade papper.
Begrep jag nåt? Nä, men jag blev långsamt bättre.
Tanten sa: ”Bra!” Tanten sa: ”Fint!”

Så plötsligt en dag skulle jag inte till skrivträningen.
”Inställt”, sa mamma. Nästa vecka likadant. Här vore det väl på sin plats med en förklaring?
Först sträng tant. Sen ingen tant överhuvudtaget. En 10-åring med kramp i höger handled har rätt att undra. Precis när jag skulle öppna munnen och äntligen våga ställa frågan om meningen med all min möda, sa mamma:
– Dom har talat med psykologen. Du blir visst tokig i huvudet av det där. Ut och lek i stället!

P.S. Så här skriver Wikipedia om oss: ”Exempel på ambidextra idrottsmän är tennisspelarna John Bromwich, Beverly Fleitz, Giorgio de Stefani, Luke Jensen, den japanske TV-spelmakaren Shigeru Miyamoto och wrestlern Shawn Michaels. Jimi Hendrix hade antagligen också ambidextri eftersom att han kunde spela gitarr både åt vänster och höger håll. Ambidextra personer kan vara eftersökta i exempelvis baseball där man som slagman kan möta kasten både till vänster och höger.”

Det himmelska morsarvet

2008-06-09T04:16:00.000-07:00

Vill du vara med i ett litet tankeexperiment? Läs menyn som följer.

Först en soppa gjord på egen buljong från älg och rotsaker. Fyllig men inte tung. Klar och skimrande. Alldeles innan soppan serveras klipps smala remsor av tunnpannkaka och läggs i varje tallrik. Lite finklippt gräslök ovanpå och smörstekta krutonger i en skål på bordet.

Sen en välkokt höna med grönsaker och lagerblad. En len béchamel med mycket citron och en gnutta socker. Vitpeppar från kvarn. Kokt potatis som skalats med kniv så att de ser ut som långsmala fasettstenar (äh, hittar inget bättre ord). Huvudsallat med en dressing av ättika, vatten, olja, salt, peppar, lite socker, finklippt persilja.

Sist en skål med rumsvarma egenplockade blåbär. Gräddmjölk i en kanna. Strösocker för den som behöver. Gaffel för alla som vill mosa.

Vilka bilder dyker upp i ditt huvud? Smaka på bären. Tjuva en potatis, stick fingret i den lena såsen. I vilket hem har du hamnat? Och när? Är det en middag hos fattiglappar eller rika?

Om jag inte visste svaret – om jag inte vore själva svaret – skulle åtminstone jag tänka mig ett hem med ganska många rum. Säkert en kokerska. Kanske en piga. Jag ser lite guld, några hundar som lojt lägger sig på golvet i en hall, vikta linneservetter och milda samtal.
Jag ser något helt annat än den plats där maten åts.
För det är förstås jag som har ätit.
Och mamma som har lagat.

Vi var fattiga då - det har jag förstått först som vuxen - på gränsen till luspanka ibland. Pappa höll på med sina konstruktioner, men jag skriver inget om det. Och inte bryr sig barn om servettringar och guldramar. Nä, jag minns dofterna och mammas blå fingertoppar efter bärplockningen. Jag minns hur jag sträcker mig efter kastruller och karotter, drar en potatis över tallriken som en svamp för att fånga den sista droppen av såsen.Det är inte det minsta synd om mig.

I dag tänker jag: Hur orkade hon?
Mamma har tre barn. Det har jag med. Jag har gott om pengar, det hade inte hon. Jag sliter, men hon slet säkert dubbelt upp. Med egna firman, egna barn och andras ibland, med trappstädningen när det blev riktigt kärvt.
Hur orkade hon laga denna himmelska mat? När sjutton hann hon?Tre rätter. Nästan varje dag. Alltid en soppa att börja med. Blåbären kunde bytas mot hallonkräm gjord på vildhallon som hon plockade i skogen. Och hönan, det som blev över av ben och kött, blev en ny soppa. Lika förunderligt god den. Och så kåldolmarna och dillköttet, rårakorna, strömmingarna, älggrytorna och spätzlen.
Till och med resterna var goda.
När jag var barn kunde jag vakna till dofterna av hembakat bröd. Vilken väckarklocka för en unge - en doft i stället för en isande signal. Och jag visste att efter den ljumna brödskivan med smör som smälte och rann efter fingrarna, väntade bullar i en hög under en putande bakduk och småkakor som svalnade på ett galler.Vad jag har ätit i mina dar. Vad jag har njutit.
Min mamma kom med blåsvart hår och mörka ögon från ett krigshärjat Tyskland som piga till en sågverksdisponent i Dalarna. Frun i huset var tyska och hon ville väl kunna tala sitt modersmål med någon när andan föll på. Nu vet jag inte hur mycket av samtal det blev mellan sågverksdisponentskan och pigan. Känns det inte väldigt gammalt? Som en film om ett Sverige för mycket länge sen?
Men det var alldeles nyss.
Och maten pigan lagade när hon fick ett eget hem minns jag som igår.
Jag äter den fortfarande.
Hon lagar den än.
Kåldolmarna som står på vårt bord när hon hämtat minstingen från fritis. Rårakorna och fläsket som mellanbarnet beställer. Och dillköttet kokar hon hemma, forslar kastrullerna i bilen över ön, hem till oss. Ibland står den röda brickan på bordet, under bakduken svalnar nybakade kanelbullar. Ungarna slåss om dem. Och jag skriker alltid att jag vill ha – minst två. Med kall mjölk. Och kardemummakärnorna som krasar mellan tänderna.
Det är samma mat som när jag var liten men mamma är gammal.
Och jag medelålders.
Nu lär hon de barnbarn som fått eget och flyttat ut hur man lagar en himmelsk tomatsås. För nästan inga pengar alls.
Vilken kraft hos en människa.
Vilken kärlek.
Till barn. Barnbarn. Och mat.

Sjuk? Nä, jag leker ju bara!

2008-06-04T04:14:00.000-07:00

I morse cyklade jag till jobbet. Efter 15 minuter hade jag tänkt ut ett nytt reportage. Cykling funkar exakt på samma sätt varenda gång. Det monotona trampandet löser upp knutar i huvudet. Plötsligt börjar hjärnan att sortera, kassera. Det är inget unikt för mig. Kemi visst, verkar funka på de flesta.Nå, imorse frågade jag mig vem som ska skriva? Vem ska plåta? Vad ska chefen Anneli tycka? Så rullade jag plötsligt in i ett syrénbälte, ungefär som en haj i en kelpskog. Allt vajade, svajade, doftade. Då stack tankarna iväg igen. Och i ett nafs försvann artikelidén och allt det präktiga och strukturerade. (I ärlighetens namn får jag väl berätta att det här händer ganska ofta. Och har gjort så sen jag var mycket liten.) Jag tänkte: Om allt jag ser nu, allt jag luktar, allt här ägs - av mig! Just i morse drog tankarna iväg innan jag hade hunnit över bron så den här gången kom det sig att jag ägde hela Lidingö. Jag är född på ön. Känner den utan och innan. Nu fick jag plötsligt för mig att jag ägde hela klabbet och därmed också borde ta itu med några av Lidingös problem: vägnätet, ensamma gamlingar på hem, skolmaten. Men det stannar – dess värre - inte där. Jag har drömt att jag ägt hela stadsdelar, landskap och länder. Jag har hämtat in hyror från alla Sveriges hyresgäster, byggt om Stadsbiblioteket och Höga Kusten-bron, dirigerat om vägar och skapat ny valuta. Jag har tittat upp i himlen och sagt att "allt så långt ögat kan se, är mitt". Och så har jag direkt satt igång med att ändra flygrutter och raketuppskjutningar. Kontaktat NASA. Jag har till och med dirigerat om de moln som råkat skymma solen . Efter tre torra dagar har jag beordrat fram ett befriande regn. Det är fånigt, jag vet, men stannar jag vid meteorologiska dilemman? Nä, först piskar jag igång vindar med orkanstyrka, sen jag räddar livet på de stackars statsöverhuvuden som råkar befinna sig på havet just då. Ett 20-tal på samma skepp. Och barn i nöd. Jag räddar alltid barn i nöd. En principsak.
Finns det en diagnos för det här?
Säkert.
Är jag intresserad av vilken?
Nope.
Leker jag Gud?
Nä.Jag bara leker.
Vad vill jag säga? Inget.
(I ärlighetens namn viner piskan lite på redaktionen. Vår webbredaktör Jenny vill att vi ska blogga. Några är duktiga. Andra stretar emot. Nu försöker jag för att göra henne glad. Flåt blurret om du orkat ända hit.) Jo, att cykla är bra! Det vill jag säga. Och att drömma. Snart ska jag cykla hem igen. Det har varit en hektisk dag, allt har jag som vanligt inte hunnit med. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att - om exakt 30 minuer - lägga om vägnätet vid Karlaplan. Jag äger några hus där. Några kvarter. Ganska många faktiskt.